Jag är en sån som vissa säger ”tagit sig friheten att leva på andra genom bidrag”. En parasit.
Jag är en som ”Försäkringskassan bättre borde förklara sina beslut för”. Som är för dum för att förstå.
Jag är en som har svårt att tänka om. Som har svårt att förändra mig. En rigid typ. Som borde fatta att ”sjukdom kan göra att jag behöver byta arbete”.
Jag är någon som behöver ”incitament för att bli motiverad och vilja arbeta”. Som är lat och ovillig till min natur.
Jag är också en person Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen borde ”samarbeta bättre” kring. En som olyckligtvis ”trillat mellan stolarna.”
Det pratas också om fusk och överutnyttjande, precis som i assistansfrågan. Och om att ”rätt person ska ha rätt ersättning.” Retoriskt får dom det att låta som om att vi som protesterar i själva verket är fuskarna. De som rättmätigt ställts utanför.
De ökade avslagen förklaras med att Försäkringskassan beslut håller högre kvalitet och man (Försäkringskassan och ansvariga politiker) hävdar till och med att rättssäkerheten ökat. Som en antydan om alla de som nu får avslag tidigare fått felaktiga beslut.
Men ingen pratar om att bara för att fler bedömningar görs vid rätt tidpunkt inte per automatik innebär att själva besluten är av bättre kvalitet. Att beslut kan vara felaktiga på grund av en tajtare mall.
Man pratar hela tiden bort det som är kärnan – Försäkringskassans striktare bedömningar och orimliga beslut – genom att å ena sidan framställa sjuka och funkisar som ointelligenta och okapabla att förstå och ta rimliga beslut och å andra sidan framställa oss som manipulerande fuskare. Samhällsparasiter som saknar vilja och moral.
Som att de vet att våra berättelser tappar i värde om de framställer oss i ofördelaktig dager. Att våra ord ogiltigförklaras när de misskrediterar oss.
Samtidigt utmålas både Försäkringskassans ledare och ansvariga politiker som de goda. Hjältarna som ska rädda världen. Som nu när regeringen lovar att införa ett spann på 25 dagar att anmäla sig till arbetsförmedlingen efter man förlorat sin sjukpenning (för att trygga sitt SGI) marknadsförs det i media som att regeringen tryggar sjukpenningen trots att detta är långt ifrån sanningen. Och Socialdepartementet citerar Strandhäll som om hon vore någon slags frälsare:
”Det nuvarande systemet skapar helt orimliga konsekvenser för människor. Nu inför vi ett mänskligt utrymme i sjukförsäkringen”.
Det ska sägas att det inte är en dålig åtgärd i sig själv, men man förbättrar återigen bara för de som redan är inne systemet, samtidigt som allt färre sjuka kvalar in i just detta system.
Sanningen är ju att det faktiskt blir helt orimliga konsekvenser också för dem som aldrig tar sig in i systemet, eller de som sparkas ut ur sjukförsäkringen trots att arbetsförmåga saknas. Men detta talas det tyst om. Det vill säga inte alls.
Syftet med den här texten – och aktionen #116omdagen – är inte att du ska tycka synd om oss. Utan att du ska få upp ögonen för vad som händer, och förhoppningsvis bli arg och bestämma dig för att du ska göra vad du kan för en förändring.
För att detta är något som är allmängiltigt – som gäller alla människor.
Vi vill att du ska förstå att sjuka och funkisar utmålas som något vi inte är, i syfte att minska vår trovärdighet. I syfte att legitimera omänskliga beslut. Eller för att glorifiera sig själv som tjänsteman och politiker.
Och naturligtvis för att släta över en pågående skandal!
Man kan ärligt talat undra vem det är som inte förstår, som manipulerar och fuskar med ord…?
Läs mer om aktionen #116omdagen:
Vad är #116omdagen ?
Läs mer om hur du kan delta i #116omdagen
Vilka står bakom #116omdagen ?
#116omdagen tar avstånd från all form av rasism och främlingsfientlighet – och alla försök att utnyttja vår kritik mot nuvarande sjukförsäkringspolitik i syften som gynnar politiska partier med sådana värderingar.
116omdagen.wordpress.com 