Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

”jag Önskar att jag aldrig ansökt om sjukpenning då processen förstört mitt psyke och min kropp.” /Maria

Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2018

Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
Fyra månader

Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
50% från psykiatrins sida för Cyklotymi och Recidiverande depression, från Neurolog för misstänkt Narkolepsi typ två

Hur försörjer du dig nu?
50% lön från arbete och 50% a-kassa i två veckor till

Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
Det är inte styrkt att min arbetsförmåga i förhållande till hela arbetsmarknaden är nedsatt, jag borde kunna klara ett arbete som inte kräver hög kognitiv förmåga eller ett fysiskt lättare arbete. I avslaget från omprövningsenheten var motiveringen dessutom att mina besvär inte var dokunenterat som objektiva undersökningsfynd eller mätbara resultat.


Jag har påverkats starkt av hela processen med min ansökan om sjukpenning. Ett limbo eller rent ut sagt emotionellt helvete under de 5 månader jag väntade på besked, kunde varken fokusera på mitt arbete eller de två veckor semester jag hade.

Under denna tid kunde jag inte få a-kassa utan levde alltså enbart på halv lön, fick låna av olika människor men eftersom de 30 handläggningsdagarna jag förväntade mig blev 5 månader och sedan avslag så har jag nu skulder hos Kronofogden.

Att jag inte kunde fokusera helt på mitt arbete har lett till att mitt vikariat inte blir förlängt så jag blir alltså helt arbetslös inom ett par veckor, jag vet inte hur jag ska försörja mig efter det.

Under tiden jag väntade på besked blev jag dessutom sämre i mitt mående, i dagsläget tror läkare att jag dessutom drabbats av någon form av somatoformt syndrom, alltså att man har kroppsliga sjukdomstillstånd på grund av hög stress och oro, jag har ingen förmåga att vara aktiv i något längre då mina ben inte bär mig. Trots att jag är sjuk och har omfattande kontakt med vården som skrivit korrekta läkarintyg och som borde ha rätt till hjälpen så önskar jag i efterhand att jag aldrig försökt ansöka om sjukpenning. Det förstörde både mitt psyke och kroppen.

Att arbeta som jag gör inom socialt arbete/vård och sedan själv inte få någon hjälp känns fruktansvärt, för att sen få veta att min ”handläggare” inte ens har avklarat de interna utbildningarna i sjukpenning när hon får mitt ärende och aldrig jobbat som handläggare innan. Då känner man bara att ens värde som människa försvinner helt i statens ögon om man blir sjuk. Fruktansvärt.

/Maria

Läs mer om cyklotymi,  Recidiverande  depression. och narkolepsi



Annons


%d bloggare gillar detta: