”Mina föräldrar tömde sitt sparkonto för att jag inte skulle hamna hos kronofogden.”

* * * TRIGGERVARNING * * *

Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2016

Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
2 år

Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
Svår smärtproblematik, 75-100%

Hur försörjer du dig nu?
Jag arbetar, med svåra smärtor

Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
De tycker att jag kan arbeta 100% trots mina besvär, det verkar som att de inte tror på mig trots att jag har haft läkarintyg från flera olika läkare.

• • •

Först måste jag beskriva mina skador och tänker att jag börjar från början.
2003 åkte jag av en häst, fick en whiplash-skada i nacken och har sedan dess mycket problem med nacken och spänningshuvudvärk.
2009 blev jag sparkad på höften av en häst, fick förskjutet bäcken och tre kotor i ländryggen roterade och fastnade snett. Sedan dess har jag haft mycket problem med smärtor i ländryggen.
2014 slog jag högra knäskålen ur led och fick hoppa på kryckor. Foten jag hoppade på gick sönder av överbelastningen med kryckor och när jag kunde stödja på knäet igen avlastade jag vänstra foten så att högra foten gick sönder på samma sätt.
Jag har förslitnings- och bristningsskador i en sena som håller ihop fotleden i båda fötterna och kraftiga fotledsinflammationer. Mina fötter gör ont ständigt, dygnet runt.

Jag har ätit smärtstillande på grund av fötterna sedan 2014 och har stått på maxdos med morfinpreparat sedan 2016-2017. Tabletterna tar udden av smärtan i ett par timmar, men de tar inte bort smärtan.

Jag haltar mycket vilket har lett till stora problem med höfterna pga snedbelastning och ännu mer problem med ryggen. Knäet hotar ibland med att hoppa ur igen och gör ont efter för höga påfrestningar, vilket för mig kan innebära att gå upp för en backe.

2014 krockade jag även med bilen och klyvde min högra axelkula på mitten.
Sedan dess har jag problem med högeraxeln. Under 2-3 år kunde jag knappt lyfta överarmen alls.
2016 fick jag tre stora krampanfall med ett par dagars mellanrum pga överdosering av tramadol.

När jag blev utförsäkrad hade jag varit sjukskriven i två år. Jag hade ännu inte fått komma till Smärtkliniken och hade ganska nyligen haft mina krampanfall och fick inte köra bil på 6 månader. Jag var bunden till hemmet om ingen kunde köra mig.

Vi försökte överklaga och fick avslag gång på gång med motiveringen att jag var 100% arbetsför. Vi gick till soc som också gav oss avslag då de går på försäkringskassans linje.

Jag fick sälja min häst och mina föräldrar tömde sitt sparkonto för att jag inte skulle hamna hos kronofogden. I ett år levde jag helt utan inkomst.

Jag blev djupt deprimerad, fick ständiga panikångestattacker och orkade inte kämpa för mig själv. Min mamma ringde samtal och skrev långa mejl till flera olika personer på olika instanser för att hjälpa mig ekonomiskt, men det fanns inga andra alternativ än att börja jobba, vilket jag inte kunde.

Men tillfälligt löste det sig efter ett år. Jag var fortfarande anställd av min gamla arbetsgivare och med hjälp av facket blev jag utköpt av mina arbetsgivare, vilket gjorde mycket just då. Jag fick lön i fem månader och semesterersättning i en månad, och efter de sex månaderna kunde jag få ut pengar från facket.

Men Försäkringskassan slog ut mina 6 löner på 12 månader och gav mig ersättning enligt halva lönen, vilket blev alldeles för lite för att jag skulle klara mig i längden. Men jag hade iallafall kommit upp på fötter, om än stapplande, och jag ville få bättre fäste.

Via arbetsförmedlingen fick jag gå en utbildning som resulterade i ett körkort för tung lastbil. Jag bestämde mig för att jag skulle börja jobba, det fanns inget annat jag kunde göra. Min bror anställde mig på timmar 2018 och jag fick börja köra kranbil, hålla lite ordning på firman och knäcka plåtar. Jag jobbar mycket mer än jag klarar av. Ofta jobbar jag tills smärtan ger mig blodsmak i munnen och jag håller på att kräkas. Men alternativet är inte mycket bättre.

Min bror vet hur min smärtproblematik ser ut och jag får jobba så mycket jag själv känner att jag kan och kan säga ifrån om jag inte klarar av någon arbetsuppgift. Jag kan inte stå och gå längre stunder på grund av fötterna och jag kan inte sitta ned längre stunder på grund av höfterna och ryggen.

Jag är alltid jättetrött och utmattad både psykiskt och fysiskt pga att jag pressar mig själv så hårt och alltid har fruktansvärt ont. Men jag har inget val, alternativet är att ta livet av mig så att jag inte ska ligga andra till last. Innan jag blev utköpt av min förra arbetsgivare hade jag mycket självmordstankar. Försäkringskassan satte mig i en hopplös situation och jag kände bara hopplöshet.

Utan mina morfintabletter hade jag inte kunnat kliva upp ur sängen på morgnarna, men är det verkligen meningen att människor som hade varit sängliggande utan morfin ska tvingas jobba?

Jag är trots allt oerhört tacksam över så mycket i mitt liv.
Jag har ett otroligt skyddsnät i mina föräldrar som gör allt för att hjälpa mig när jag inte klarar av det själv.
Jag är otroligt tacksam över att min bror låter mig jobba som jag gör, trots att det många gånger säkert innebär mer jobb för honom när jag så ofta måste gå hem tidigt.
Jag är så tacksam för att min sambo stöttar mig och håller hushållet flytande på egen hand när jag inte har några pengar.
Jag är tacksam för Smärtkliniken som hjälpt mig att återgå till ett någorlunda normalt liv.
Jag hoppas att jag kan få operera mina fötter och efter det kunna jobba 100% utan problem.
Att kunna leva utan smärta känns som en ouppnåelig dröm, men kanske kan jag någon gång få uppleva en vardag utan smärta igen.

/Saga

Har du mörka tankar eller självmordstankar?
Kontakta någon att prata med.

Känns det akut och outhärdligt ? Ring 112

Mind Självmordslinjen Telefon: 901 01Självmordslinjen drivs av föreningen Mind som arbetar för psykisk hälsa. Du som känner att du inte vill leva längre eller har någon närstående du är orolig för kan ringa, chatta anonymt eller ställa frågor via mejl. Telefonlinjen och chatten är öppen klockan 6 till 24, alla dagar i veckan. Chatten når du på mind.s

Jourhavande medmänniska Telefon: 08-702 16 80 Ibland behöver du dela dina upplevelser, tankar och känslor med någon som lyssnar. För dig som söker medmänskligt stöd på natten. Information om öppettider med mera finns på jourhavande-medmanniska.se

Jourhavande präst Ring 112 och be att få tala med jourhavande präst.Jourhavande präst är öppen för alla som behöver medmänskligt stöd på natten. Den som svarar har tystnadsplikt, vilket innebär att det ni pratar om inte får föras vidare. Du kan också vara anonym, om du vill. Det går också att skicka in ett digitalt brev eller chatta. Mer information finns på svenska kyrkans webbplats,

Anhöriglinjen Telefon: 0200-23 95 00 Behöver du stöd i din roll som anhörig eller närstående? Anhöriglinjen är en nationell stödtelefon som drivs av Anhörigas riksförbund. Du är även välkommen att mejla. Information om öppettider med mera på anhorigasriksforbund.se

Kyrkans Jourtjänst Telefon: 031-80 06 50 Att dela det svåra med någon gör skillnad. Du kan kontakta jourtelefonen eller SOS-brevlådan anonymt. De som svarar är vanliga medmänniskor som har tystnadsplikt och är utbildade att ge känslomässigt stöd i svåra situationer. Tystnadsplikt betyder att det du säger eller skriver inte får berättas vidare för någon annan. Du kan också skriva till SOS-brevlådan. Då får du svar inom 72 timmar. Inloggning samt information om öppettider med mera nås på kyrkansjourtjanst.se

Du är alltid anonym och flera av telefonnumren syns inte på din telefonräkning. (Källa: 1177)