Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

”Ska läkaren sitta bredvid mig i sängen och observera mig dygnet runt?”

Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2016

Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
3 månader

Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
100% för utmattingssyndrom, senare även Fibromyalgi

Hur försörjer du dig nu?
Arbetar 50% och tar ut a-kassa 50%

Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
Med att det saknas ”objektiva fynd” samt att jag var arbetslös vid tillfället och då framgick det inte av sjukskrivningen att min arbetsförmåga var nedsatt med minst 25% och att jag kunde ta ”normalt förekommande lättare arbete” på arbetsmarknaden.

• • •

Mitt första avslag från försäkringskassan kom som en chock! Jag hade varit sjukskriven på 100% för utmattning i tre månader när jag fick veta att jag inte skulle få någon ersättning. Vad gör man med den informationen? Att ens försörjning uteblir helt och man redan ligger back tre månader?

Jag blev hysterisk först, skrek rakt ut i telefonen till handläggaren! Jag var så dålig, nästintill helt sängliggandes, och sönderstressad att jag fick ett fullständigt sammanbrott. Ångesten har aldrig varit större. Vad tyckte hon att jag måste göra? Gå ut i garaget och såga av mig armen? (Ja, jag yttrade de faktiska orden). Läkarna ställde sig helt frågande och visste inte vad de skulle göra. De hade inga direktiv att gå efter, vad ville försäkringskassan ha? Vilka objektiva fynd kan man göra på en utmattning/utmattningsdepression? Ska läkaren sitta bredvid mig i sängen och observera mig dygnet runt? 

Det här var på våren 2016. Jag överklagade till Försäkringskassan i tron att dom måste ha gjort något fel, något misstag. Fick en annan handläggare titta på det så skulle de ju se att jag jag var heltidssjukskriven av läkaren på faktiska grunder. Jag blev fortsatt sjukskriven under sommaren och med de handläggningstider som är/var så levde jag i god tro att det skulle lösa sig. Jag lånade pengar av mina föräldrar under tiden. Vi har ju en sjukförsäkring för att vi ska klara oss när vi är sjuka, eller hur?

På hösten blev jag antagen till ett 8 veckors smärtrehabprogram och fick då igenom särskild sjukpenning för de 8 veckorna. Där försökte man även prata med Försäkringskassan om min tidigare sjukpenning utan någon större framgång tyvärr. Jag började förstå att jag antagligen inte skulle få någonting för de månader under våren och sommaren som gått. Men jag var arg, riktigt förbannad var jag, och tänkte inte ge upp i första taget! Jag visste ju att jag hade rätt! Jag var sjukskriven för att jag var sjuk och av utbildade läkare som bedömt att jag behövde sjukskrivas till 100%. Under tiden på smärtrehab fick jag dessutom ytterligare en diagnos, Fibromyalgi. Jag hittade inte på min sjukdom. Den var 110% på riktigt. 

Överklagan gick inte igenom och dessutom så drog man in min SGI i samma veva som smärtrehab avslutades. Anledningen var att jag inte gick in på Försäkringskassans hemsida och anmälde mig sjuk samma dag som smärtrehab avslutades. Jag blev nämligen fortsatt sjukskriven av specialistläkarna på smärtrehab på 100% efter att de åtta veckorna hade passerat. Men eftersom jag inte visste om/hade fått någon information om att jag måste sjukanmäla mig hos Försäkringskassan så tog dom min SGI direkt.

Det roliga i den kråksången var att Försäkringskassan själva ställt in mitt avslutningsmöte på smärtrehab där man skulle koordinera min fortsatta med arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Men Försäkringskassan kom inte, de ställde in en timme innan mötet och därmed fick jag aldrig någon information om att det fanns ett krav på sjukanmälan. 

Nu blev jag tvungen att anlita en advokat för att överklaga. För att inte fullständigt gå under som människa av ångest och oro så blev jag tvungen att släppa allt som hade med Försäkringskassan att göra och låta någon annan ta över åt mig. Min försörjning stod mina föräldrar och min dåvarande sambo för under den här perioden. Jag var för sjuk för att klara av någonting och blev tvungen att vända all min fokus till mig själv och min hälsa, mitt mående, annars skulle jag aldrig bli bättre igen. 

Advokaten får igenom överklagan för min SGI så att jag får behålla den. Sedan tar det ytterligare ett år innan jag får veta att även Förvaltningsrätten avslår min rätt till sjukpenning för den här tiden. 

Jag har då varit utan försörjning under ca 7-8 månader och min enda utväg är att skriva in mig hos arbetsförmedlingen och få aktivitetsersättning istället. Jag är alldeles för dålig för att vara hos arbetsförmedlingen egentligen, dom hade kunnat neka mig inskrivning med hänvisning till min sjukskrivning. Men handläggarna har börjat förstå att någonting är riktigt riktigt fel hos försäkringskassan och gör allt de kan för att hjälpa mig inom deras ramar. Jag måste arbetsträna, det är våren 2017, och jag gör mitt allra bästa men jag blir bara sämre och sämre men sjukskriven kan jag inte vara så jag får lov att behålla mitt aktivitetsstöd under sommaren under föreskrivningen att man letar en ny plats åt mig för arbetsträning. 

Under hösten 2017 och hela 2018 väntar jag fortfarande på besked från Förvaltningsrätten och advokaten. Det tar nära 18 månader att få beslutet att man inte ändrar på beslutet. Vid den här punkten är jag så dränerad när det kommer till försäkringskassan och ekonomin för att göra ytterligare en överklagan med advokat är obefintlig. Jag ligger ju redan 7-8 månader i försörjning back plus advokatkostnader och min nuvarande försörjning ligger på 50%.

Det är ett system i kollaps. Att bli hånskrattad åt i telefonen av handläggare från Försäkringskassan är det mest förnedrande jag varit med om i mitt liv. När en hel läkarkår blir överkörd av en myndighet så finns det ett allvarligt fel i systemet. Att en högutbildad läkares ord inte står emot en underutbildad handläggare är med underdrift ett stort hån. Att en myndighet får i uppgift att ”minska sjuktalen” genom att bättra på siffror ger inte en friskare population utan ett sjukt system. Att bli nekad försörjning vid den värsta tidpunkten i en människas liv, när man är som mest sårbar och sjuk, det finns ingenting som kan försvara det sveket från samhället. När man har arbetat ett helt yrkesliv, betalat skatt till ett fungerande välfärdssamhälle och en sjukförsäkring som skall finnas där om det värsta skulle hända. Det värsta händer och samhället vänder ryggen till. 

Läkaren som träffar patienten är den enda kvalificerade att avgöra om personen i fråga ska vara sjukskriven eller inte. Det finns ingen annan som kan avgöra huruvida du är sjuk nog eller har si eller så mycket arbetsförmåga. En utmattning eller depression kan inte beskrivas med objektiva fynd som en bruten arm. Enbart utbildad medicinsk personal kan göra den bedömningen genom att träffa patienten. 

I dagsläget är sjukförsäkringen en falsk trygghet som man lurar på befolkningen i tron att de ska få hjälp om någonting händer. Så är inte fallet!

/Fru Fibro – Anneli

Bild: Norrtälje Tidning. Fotograf: Ida Forsgren



Annons


%d bloggare gillar detta: