Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

”Allt detta för en sjukskrivning om 25% ”

Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2018

Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
180 dagar

Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
Utmattning och hög smärta i kroppen, 25 %

Hur försörjer du dig nu?
Lön

Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
Försäkringskassan ansåg att jag kunde hitta ett bättre anpassat arbete än det jag har idag.

• • •

Försäkringskassan avslog trots att jag hade med mig min arbetsgivare till 100% och som även ville och hade erbjudit sig att delta i möte med Försäkringskassan angående anpassningar som var gjorda i arbetet. Arbetsgivaren var villig att göra mer om detta krävdes.

Försäkringskassan trodde heller ej att jag skulle klara att gå upp till heltid igen, trots att jag sakta men säkert hade ökat på min arbetsförmåga från 0-75% med stöd, förståelse och hjälp av min läkare och dennes team + min arbetsgivare.

Istället skulle jag lämna en trygg och bra anställning sedan 2010, bli arbetssökande på Arbetsförmedlingen på heltid, och finna ett jobb som inte finns i verklighetens Sverige idag. Allt detta för en sjukskrivning om 25%.

Det ska även tilläggas att handläggare på Försäkringskassan redan efter en månads sjukskrivning tryckte på om att jag skulle söka ett nytt ”låtsasjobb”. Lämnade dessutom besked om avslaget via min röstbrevlåda sent en fredagseftermiddag, vilket inte är etiskt korrekt.

Jag var inte redo att gå upp till 100% då avslag från Försäkringskassan kom, men kände mig tvingad då jag inte kunde se att alternativen på något sätt skulle göra mitt liv bättre. Snarare värre.

Jag blev sämre i mitt mående, orkade inte med varken arbete eller privatliv. Särskilt inte det sistnämnda. Isolerade mig, sov ett flertal timmar när jag kom hem, överlämnade det mesta till min partner, orkade inte med umgänge med släkt och vänner, blev deprimerad och en känsla av värdelöshet infann sig. Min räddning blev och är fortfarande fantastiska kollegor, arbetsgivare och närmaste som trodde på mig.

Nu, 10 månader senare, är jag på rätt väg (är inte helt i mål än), och det ser ljusare ut. Är dock övertygad om att min rehabilitering hade gått fortare om jag hade fått ytterligare tid på mig att återgå till 100%. Jag hade då ej behövt tampas med oro och hot om att förlora min SGI sedan 30 år tillbaka, otryggheten i att försöka hitta ett låtsasjobb, samt mista kollegor och arbetsgivare som trots allt vågade tro på mina förmågor.

Jag hade heller inte behövt tvinga fram ork och energi som helt enkelt inte fanns, då kropp och knopp redan stod på minuskonto tack vare sjukdom. Jag arbetar sedan 4 månader tillbaka 90%, tack vare tjänstledighet om 10% och en mycket förstående partner. 

/Socionomen

#Socionomen

Bild: Pixabay





%d bloggare gillar detta: