Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2018
Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
Från och till sedan 2010
Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
Utmattning, depression, tvångsproblematik, ångest. 100% och sedan långsam, anpassad och övervakad återgång till arbete.
Hur försörjer du dig nu?
Sparpengar som skulle gå till lägenhetsköp. Nu inneboende i 3:e hand som kan ryckas ifrån mig när som helst.
Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
Avslag i väntan på NPF-utredning. Arbetsförmåga bedöms inte vara nedsatt till minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.
• • •
38 år gammal och har precis genomgått NPF-utredning. Nu diagnosticerad med både Aspergers syndrom och ADD. Jag har hållit ihop och kämpat hela mitt liv för att passa in och vara som alla andra och i 30 år lyckades jag lura både mig själv och världen att jag var ”normal”. Hjärnan sa stopp 2 dagar innan min 30-årsdag och sedan dess har inget funkat.
Har tidigare inte haft några större problem med Försäkringskassan, men i maj 2018 fick jag avslag. Försökte få kontakt med min nya handläggare där, men lyckades aldrig. (Detta var alltså innan avslaget.)
Jag ville ordna ett möte för att höra vad som gällde för rehabilitering, mina och chefens rättigheter/skyldigheter. Men hen svarade aldrig eller ringde upp trots upprepade försök och meddelanden lämnade. Jag behövde hjälp att tillsammans med Försäkringskassan, läkare och chef hitta ett upplägg som funkade i och med att jag tidigare, då jag tvingats till för snabb återgång, blev dålig igen.
Försökte även höra av mig till chefen på min handläggares avdelning men även hen ignorerade mina försök till kontakt. Jag ville börja arbetsträna och komma igång och var tydlig med detta, borde inte det ligga i Försäkringskassans intresse också..? Har kompletterat med det Försäkringskassan har bett om och har överklagat till både Försäkringskassan och Förvaltningsrätten, men förgäves.
Istället har allt jag försökt bygga upp under lång tid raserats och jag sjönk som en sten. Det lilla energi jag har har gått till överklagningar och oro. Arbetsförmedlingen vill/kan inte hjälpa på grund av begränsningar/sjukskriven.
Sambon har (förståeligt) tröttnat, och ger han upp på mig har jag ingenstans att bo. Lyxen att få gå till tandläkaren har inte skett på 7 år, trots ilningar och stora hål, glasögonen är 11 år gamla och håller knappt ihop längre, ett välbehövt frisörbesök är blott en dröm. Det är svårt att känna människovärde när man förfaller både psykiskt och fysiskt.
Känns som att jag är i ett fängelse. Utan fördelarna med mat, husrum, möjlighet till sysselsättning och en liten ersättning. Jag hoppas att Försäkringskassan ändrar sig nu när jag har dubbla NPF-diagnoser men de hittar säkert något annat maskhål att åla sig ut genom.
/Människovärdelös?
Bild: Pixabay
116omdagen.wordpress.com 