Det är en stor skillnad i att vara påtvingat ensam eller att välja ensamheten, och så här kring advent och jul är det mycket som förväntas av alla. Man ”ska” vara supersocial, pyssla, baka, och springa i affärer. Nog stressigt och påfrestande för en frisk människa.
Hur en persons situation som sjukskriven är – med liten sjukpenning eller ingen alls – kan vara svårt att förstå för den som aldrig varit sjukskriven själv. Hur hela tillvaron påverkas ekonomiskt, praktiskt och känslomässigt.
Många av oss sjuka kanske skäms över tillvaron och situationen, och inte vågar berätta. Men skammen hör inte hemma hos oss sjuka, utan hos de som idag beslutar kring hur sjukförsäkringen ska fungera, samt hos de som sprider felaktiga uppfattningar, och sin egna okunskap, som sanning.
Nyligen hörde vi exempelvis en högt uppsatt politiker som påstod att om det bara står i läkarintygen så är det inga problem att få sin sjukskrivning godkänd. Just såna uttalanden spär på fördomarna om att vi sjuka fuskar, är lata, kostsamma och att vi hittar på. Och de fördomarna blir vi sjuka ständigt påminda om och de påverkar oss negativt på många sätt. Bland annat så drar vi oss kanske undan, vi berättar inte allt av rädsla att bli dömd även av en vän.
Vi sjuka får också många gånger ”goda” tips och ”råd”, ofta sagda av omtanke, men har många gånger en motsatt effekt. För när man är sjuk så är redan många tips emottagna, många mirakelkurer testade och vi söker ofta själva lösningar i vår strävan efter att bli friska.
Var gärna lite ödmjuk inför det vi sjuka eventuellt berättar om vår situation, och vi som är sjuka kan återgälda ödmjukheten genom att upplysa, istället för att gå till angrepp, när felaktigheter påstås. Alla har vi olika upplevelser och erfarenheter och när vi varit i Försäkringskassans grepp ett tag, så märks det att även Försäkringskassan har olika bedömningsgrader och ett skiftande beteende. Inget är skrivet i sten.
Om ni bor långt ifrån varandra så kan ett telefonsamtal, sms eller varför inte ett handskrivet brev, vara otroligt värdefullt. Att visa omtanke – från bägges håll – är något viktigt och fantastiskt.
När det gäller en självvalda ensamheten så finns det ibland inget mer underbart än den totala tystnaden och stillheten, där man kan unna sig att få titta på vilket TV-program man vill, vara klädd hur man vill och få äta vad man själv vill. För den sjuke kan den vilan vara som en bättre medicin. Men bara om den är självvald.
Fråga, fråga, fråga och våga fråga.
Ge inte upp. Var ödmjuk.
Poängtera att vänskapen är viktigare än
pengar, prylar eller någon dammråtta i hörnet.
Respektera den självvalda ensamheten,
och bryt den påtvingade.
Handla
En sådan enkel sak (när man är frisk) som att gå i affärer kan vara något som är väldigt påfrestande för den som är sjukskriven.
När du ska åka och handla, kontakta din sjuke/skadade vän och fråga om du kan hjälpa denne med att handla. Kanske klarar din vän inte att komma iväg och skulle uppskatta skjuts, eller så är kanske själva handlingen problemet (både ekonomiskt och praktiskt).
Det sociala
Många sjuka drar sig undan det sociala livet av många anledningar. Ekonomi är en stor bov i dramat, men kanske också vetskapen av att man inte klarar en hel kväll, av att bli dömd som fuskare för att man orkar just då, eller att man inte kan bjuda igen.
Vi kan även bli tvungna att lämna återbud i absolut senaste minuten, för trots förberedelse så kan vi inte styra hur kroppen och knoppen reagerar. Hälsan är kanske inte på rätt sida just den dagen och då är det behövligt att veta att vi inte blir tjatade på, anklagade eller på annat sätt påsatta skuldkänslor för att vi inte kommer.
Visa att personens närvaro är det viktiga och uppskattas för att ni nu får tillfälle att ha trevligt tillsammans. Kanske behöver personen hjälp med transport till och från, men är för stolt att fråga så förekom genom att erbjuda skjuts eller annan hjälp.
Vid sociala händelser märker den sjukskrivne ofta av sina begränsningar och det kan vara en otroligt jobbig känsla, för man vill så gärna vara som förr, när man var frisk. Att vid de tillfällena få bidra på något sätt, utifrån sina förutsättningar, är värdefullt. Och att man respekterar varandra genom att inte ställas inför oförberedda situationer inför andra människor.
Som vän/anhörig kan du fortsätta bjuda in även om du kanske får ett nej. Förklara att du gärna vill träffas, och att allt som kan upplevas som krav eller en ekonomisk belastning för den sjuke, inte är något som den sjuke ska tänka på.
Som sjukskriven är man dessutom van vid en tillvaro i ett större lugn. Att då gå iväg på sociala tillställningar, även om det är bara de närmaste, kan upplevas som ett jättestort steg att ta. Som vän kan du locka och som sjukskriven kan du säga att du kommer men meddela att du kanske går tidigare eller behöver gå undan ibland och kom överrens med din vän om små delmål och saker som kan underlätta ett deltagande.
Barn
Om den sjuke har barn så kanske många aktiviteter utanför hemmet blir väldigt få. Hör efter om du kan hjälpa till att skjutsa till någon ev träning för barnet, åka till simhallen, gå till pulkabacken, eller bio/museum eller liknande. Saker som kostar känns extra svårt att tacka ja till, men om man får veta att barnet blir bjuden så kan det bli lättare.
Städning och tvätt
Att städa eller tvätta kläder kan för den sjukskrivne vara en sak som inte kan prioriteras på grund av hälsan. Här kan det finns en anledning till att man sällan vill ha hem vänner eller släkten. Fråga om du kan hjälpa till eller poängtera att vänskapen är det viktiga – oavsett antal dammråttor i hörnet.
116omdagen.wordpress.com 