Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

Imorgon är det en spännande dag.

Imorgon presenteras den utredning som många väntat på. Imorgon blir en spännande dag. Diskussionerna kommer gå heta. Tolkningarna kommer vara många.

Vi är många som väntat på det här och samtidigt har tiden runnit iväg och många människor drabbats av en omänsklig och rättsosäker sjukförsäkring. Men tankarna kring utredningen är splittrade där någon kanske tänker att nu blir det en trygg och rättssäker sjukförsäkring. Någon annan kanske tänker att äntligen är det slut på att alla diskussioner tystas genom att peka på utredningen. Och någon kan tycka att utredningen har känts som en utredning för utredningens skull och den kommer inte ändra så mycket när det kommer till kritan.

Det har redan presenterats ett delbetänkande och vi på #116omdagen hoppas att det delbetänkandet har utvecklats. För vi är lite bekymrade över det fortsatta stora tolkningsutrymmet. Att formuleringar som ”stor sannolikhet” ska bytas till ”övervägande skäl” efter 180 dagar bedömningar är ett sånt exempel. Vi ser ju dagligen exempel på att ordförståelse och tolkningar från Försäkringskassans sida inte är på samma våglängd som vården, forskningen och arbetsgivarna. Att tolka något innebär att man högst troligt lägger in egna värderingar och att gränserna flyttas fram för vad som är acceptabelt och till slut har det som ska tolkas ändrat innehåll för man snurrat in sig i tolkningar.

Hur tolkar du betydelsen av orden
”stor sannolikhet” och ”övervägande skäl”?
Maila gärna in svar till oss
så kan vi redovisa hur olika tolkningar kan vara.

Utredaren pekar dock på något som vi tycker är viktigt och det är att arbetsplatsen har stor betydelse för en återgång till arbetet. Därför har utredning föreslagit en framflyttning av dagens 180 dagars-bedömning till dag 365. Att någon ska behöva byta yrke efter 180 dagar idag för att Försäkringskassan bedömt så, känns som en mardröm ur ett samhällsperspektiv där ett enormt kompetenstapp på arbetsmarknaden är en stor del. Merparten av de som är sjuka idag är det från välfärdsarbeten som redan skriker efter arbetskraft. Det finns inget intelligent bakom det agerandet att tvinga folk byta yrke.

Vad är då ett normalt förekommande arbete enligt dagens regler? Vad som styr är lagar och det finns vägledande domar som hjälper, men lagar är skrivna med tolkningsutrymme för att inte detaljstyra och vara för snäva. Därmed blir ordens tolkning viktig och vad som exempelvis anses normalt för oss, är inte normalt för en annan (Försäkringskassan). Om vi tittar i en viktig lag för sjukförsäkringen Socialförsäkringsbalken (2010:110) så står det i 27 kapitlet här:

”Vad som kan anses vara normalt förekommande arbeten påverkas av faktorer som inte är statiska. Med den övergripande benämningen ”normalt förekommande arbeten” kan tillämpningen anpassas till förändringarna på arbetsmarknaden utan att reglerna behöver ändras. Den arbetsförmåga den försäkrade har trots sin sjukdom kan behöva bedömas i förhållanden till arbeten som på en rad skilda sätt ställer fysiska och psykiska krav. Av den anledningen är det inte heller möjligt att generellt ange vad som är att anse som ”normalt förekommande arbeten”. (Prop. 1996/97:28, s. 17)”

Högsta förvaltningsdomstolen (fd Regeringsrätten) har i mål 7437-06, daterat 2008 04 08, bland annat skrivit att Försäkringskassan använde sig av skenmotiveringar. Frågan i målet var om en försäkrad som på grund av sjukdom endast kan klara ett fysiskt lättare, icke ryggbelastande arbete med begränsad stressexposition ska anses ha sin arbetsförmåga nedsatt i förhållande till sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Idag ser vi betydligt längre skenmotiveringar och de borde strida mot RÅ 2008 ref. 15 som sedan grundades på den här domen. Men allt är alltså en tolkningsfråga och gränserna flyttas ständigt fram för vad som är acceptabelt.

Stycket här nedan är intressant också på grund av att HFD anser att ett jämförelse ska kunna göras. Och gör man en jämförelse borde det man jämfört emot vara enkelt att redovisa eller namnge kan man tycka, men Försäkringskassan vägrar redovisa det idag då det inte ingår i deras arbete anser de och glömmer sin vision om trygghet när livet tar en annan vändning.

”Avslag på ansökningar om sjukpenning motiveras ofta genom att den försäkrades begränsningar räknas upp varefter det sägs att den försäkrade klarar av ett normalt förekommande arbete som inte ställer krav på de förmågor som han eller hon saknar. Detta är i princip skenmotiveringar. Av förarbetena framgår att tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete förutsätter att prövningen görs gentemot en existerande typ av arbete. Att det inte på förhand är möjligt att fastställa en uttömmande lista över sådana arbeten innebär inte att en jämförelse inte ska göras mot en viss typ av arbete.”

Den här domen handlade om sjukersättning men HFD ansåg att även sjukpenning inkluderades då det trots allt gällde arbetsförmåga kontra arbetsmarknaden och att anpassningarna endast kunde vara marginella för att kunna räknas som normalt förekommande. Försäkringskassan anser idag tydligen att en marginell anpassning är att personen exempelvis inte utsätts för stress, ljud, ljus och ofta kan vila liggande vid behov. För andra är ordet marginell inte lika omfattande. Lite ur RÅ 2008 ref 15:

”Ett normalt förekommande arbete innebär ”krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder och medicinska besvär” hos den försäkrade. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde i det aktuella ärendet att ett för den försäkrade anpassat arbete skulle behöva innehålla betydande inslag av begränsningar vad avsåg arbetsuppgifter och arbetstakt. Ett sådant arbete kunde enligt domstolen inte anses vara ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär alltså att arbeten som kräver mer än marginell anpassning efter den försäkrades sjukdom eller funktionshinder, inte kan anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden. En försäkrad, som på grund av sjukdom eller funktionshinder, endast klarar ett sådant arbete bör beviljas sjukpenning. Detsamma gäller för den som bara klarar ett arbete som endast finns i mycket begränsad omfattning (jämför prop. 1996/97:28, s. 17).”

”När det gäller sysselsättning som anordnas särskilt för personer med nedsatt arbetsförmåga krävs det alltså att den försäkrade faktiskt erbjuds ett sådant skyddat arbete för att han eller hon inte längre ska ha rätt till ersättning från försäkringen (prop. 1996/97:28, s. 17). Har någon erbjudits ett särskilt anpassat arbete, exempelvis inom Samhall saknas däremot rätt till sjukpenning.

”Bedömningen i ett enskilt fall måste göras med utgångspunkt i den försäkrades sjukdom. Avgörande blir vilken sjukdom den försäkrade har och på vilket sätt sjukdomen sätter ner den försäkrades förmåga att utföra arbete. När en sjukdom och dess konsekvenser är fastställda bör en bedömning göras om den bibehållna arbetsförmågan kan användas av den försäkrade för att försörja sig själv genom ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. (Prop. 1996/96:28, s. 17)”

”I första hand kommer det vara personer, som helt klart har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden som i fortsättningen inte ska få ersättning från sjukförsäkringen (bet. 1996/97:SfU6, s. 10).”

”Om sjukdomen medför att den försäkrade endast kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad utsträckning kan det inte vara rimligt att bedöma hans eller hennes arbetsförmåga i förhållande till detta arbete med mindre än att han eller hon faktiskt erbjuds det arbetet (prop. 1996/97:28, s. 17).”

Det här men att man ska kunna försörja sig på det arbete man bedöms kunna utföra, är en viktig sak och känns som grunden för sjukförsäkringen som ska finnas där när man inte kan arbeta på grund av sjukdom eller ohälsa.

Tolkningarna går ut över människan, samhällets välmående och vår trygghet.
Det påpekas att lagar behöver ändras och att läkarintygen förbättras och när det är åtgärdat blir sjukförsäkringen fungerande igen. Men inget sägs om hur tolkningarna av dessa ska vara mer samstämmiga och där ingen ska ha ett större tolkningsutrymme och ansvarsfrihet än andra såsom Försäkringskassan idag har.

Vi efterlyser en diskussion som utgår från människan – och de fysiska och psykiska begreppen och vad de faktiskt innebär för en person. En diskussion som förklarar varför det är acceptabelt att vara hemma med influensa i två veckor, men inte om den håller i sig i åratal såsom den gör för de med exempelvis ME. Vi vill ha en diskussion kring vad stress innebär och hur den påverkar människan med utmattning och psykisk ohälsa i längden, inte bara efter en jobbig vecka. Sjukförsäkringen handlar i botten om hela samhällets välmående och trygghet, hur man ger och får tillbaka. För att nå ända fram måste fler parter och aspekter än lagarna utredas och diskuteras anser vi.

Nu väntar vi med öppet sinne på utredningen och hoppas innerligt att vi haft fel i våra funderingar. För vi kräver en trygg och rättssäker sjukförsäkring nu! Alldeles för lång tid har redan gått och alldeles för många människor har förlorat sin trygghet och sin röst i diskussionerna.

Bild: Pixabay

Annons


%d bloggare gillar detta: