Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

Kvar finns hoppet: ”Läkaren säger att Försäkringskassan aldrig godkänner ME-sjukskrivningar”

Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2017

Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
Från och till under åtta års tid

Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
ME/CFS istället för utmattningssyndrom, 100%

Hur försörjer du dig nu?
Jag får försörjningsstöd från socialen, men tyvärr är det inte enkelt. Det finns månader då jag inte fått hjälp alls, knappt matpengar. Jag får ibland hjälp av släkt och vänner.

Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
Att jag skulle kunna arbeta med något som finns på arbetsmarknaden.


Fruktansvärd ångest. Jag blir än mer isolerad, då jag inte ens har pengar att ta mig någonstans. Kan ju inte gå så långt.

Jag har inte ens tillräckligt med pengar till mat. Socialen har olika krav varje månad, ibland att jag måste ta mig dit, och det gör att jag aldrig enkelt har fått bidrag. Jag har blivit vräkt en gång, då jag inte kunnat betala hyra på tre månader.

Nu har jag fått tillfälligt boende i annan kommun, men det var över en månads väntetid på att få komma dit på möte, så jag har varken kunnat betala november eller januari-hyrorna och riskerar att bli vräkt igen. 

Läkaren får jag ingen hjälp av, trots att jag till och med hade d-vitaminvärde på <10 då jag tillfälligt lyckades få hjälp av en annan läkare att kolla värdet, när min läkare, efter flera års påtryckning, inte ville kontrollera detta eftersom det är så ovanligt med brist säger hon.

Jag får inte d-vitamin utskrivet eftersom det finns att köpa utan recept och kan alltså inte äta det, så jag inte har pengar att köpa det för. Detta har jag påtalat för läkaren och sköterskorna så många gånger. 

Jag får inte längre sjukskrivning, då läkaren säger att det inte är någon idé när jag inte får de godkända av Försäkringskassan ändå och att ME aldrig godkänns för varken sjukpenning eller sjukersättning.

Även min son är sjuk, han är nitton år och har gradvis blivit sämre. Orkar inte mycket, sover nästan bara. Efter nu två-tre års tid, då han bara fått antidepressiva mediciner som inte alls hjälpt, så har han äntligen kommit till en läkare där han blivit trodd. Efter att ha blivit inlagd på psykiatrin och efter utredning, visade det sig att han har en cysta i hypofysen, vilket nu leder till vidare utredningar. 

Inte ens han får hjälp av socialen och han har varken fått pengar till mat eller något annat sedan två månader tillbaka.

/Hoppet om en normalt liv finns kvar

Bild: Pixabay

Annons


%d bloggare gillar detta: