Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

Mötet med Ardalan Shekarabi, inlägg #2

Här är inlägg #2 kring mötet med Ardalan Shekarabi som 116omdagen hade med honom och hans sakkunniga den 2 mars 2020. Vi överlämnade alla berättelser och hade ett informellt möte och dialog. Klicka här för att komma till inlägg #1.

Vi fortsätter redovisa vad vårt samtal handlade om.
Att bara överklaga ett beslut är något vi får höra om och om igen. Vi förstår att vi kan överklaga. Men vi vet inte varför egentligen då Försäkringskassan bedömt uppenbart felaktigt, och få av oss har kompetensen att möta alla jurister som sliter hårt på Försäkringskassan. Vad skriver man? Hur skriver man? Vad är oviktigt och vad är relevant? Är man dessutom så sjuk att man bedöms vara utan arbetsförmåga av en yrkesutbildad läkare, så är all administration och alla olika regler en omöjlighet att hålla reda på. Det förstår alla som vet vad sjukdom, smärta, utmattning, ångest, stress gör med kropp och knopp. Så det är inte ”att bara”. Makten och möjligheten till att kunna försvara sin rätt är mycket snedfördelad. Något måste göras.

Klicka på bilden så visas den större i nytt fönster.

Första instans man överklagar till är Omprövningen som är Försäkringskassans egna, där handläggare sitter och kontrollerar ärendena. Därifrån får man varken se hur handläggaren granskat eller vad. Det finns ofta inga journaluppgifter när man ber om dessa. När Försäkringskassan i sina årsredovisningar förklarar en nedgång i antal ändrade ärenden så blir det med förklaringen att de blivit bättre i första ledet, första bedömningen, och därmed gör färre fel. Inget om att det kan finnas andra orsaker såsom politisk vilja och målstyrning.

Klicka på bilden så visas den större i nytt fönster.

Även Förvaltningsrätterna är inte vad man önska i form av rättssäkerhet och många jurister börjar kalla det ett lotteri i hur de agerar i ärendena de ska granska. Går Förvaltningsrätten på Försäkringskassans linje är det inte en garanti för att beslutet är rätt och nästa steg för personen är att överklaga till Kammarrätten. Hos Kammarrätten är det inte alla ärenden som tas upp, vilket gör att många ärenden stannar vid Förvaltingsrättens beslut och då får det inte vara ett lotteri med rättssäkerheten. Så det där med att det bara är att överklaga…tänk efter en gång till.

Vi pratade även löst om rehabilitering och arbetsgivarens ansvar. Vi har sett siffrorna fram till 2018, eftersom Försäkringskassans rehabiliteringsåtaganden inte redovisas i årsredovisningen utan i rapporten ”Socialförsäkringen i siffror” som kommer senare under året. Vi är inte imponerade av insatserna hittills. Att regel från 2018 om att arbetsgivaren ska ha ett större rehabansvar verkar vara klolöst, men vi vill väldigt, väldigt gärna bli upplysa om motsatsen så skriv in till oss och berätta via formuläret (kommer snart) hur din arbetsgivare agerar i frågan.

Ardalan Shekarabi tog upp att Försäkringskassans möten hade ökat. I berättelserna har vi inte märkt något av det, så återigen vände vi oss till årsredovisningarna för besked och uppdaterade tidigare diagram. Vi tycker att diagram synliggör en utveckling.

Klicka på bilden så visas den större i nytt fönster.

Gemensam kartläggning är ett sätt att komma fram till vilken rehabilitering en person behöver. Kartläggningen sker vid ett eller flera avstämningsmöten och avslutas med att personen tillsammans med arbetsförmedlare och handläggare gör en plan för vilka insatser som hen behöver för att närma sig arbetslivet. Gemensamma kartläggningen har ökat i antal, men minskat i procent.

Klicka på bilden så visas den större i nytt fönster.

Avstämningsmöten är när Försäkringskassan ska verka för att andra aktörer såsom vårdgivare, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen tar sitt ansvar i sjukskrivningsprocessen. Möten där dessa aktörer deltar kallas avstämningsmöten. Avstämningsmötena har minskat både i antal och procent.

Klicka på bilden så visas den större i nytt fönster.

Omställningsmöte är när Försäkringskassan bedömer att en person inte längre har rätt till sjukpenning på grund av att hen har arbetsförmåga i andra arbeten på arbetsmarknaden, erbjuds personen ett omställningsmöte tillsammans med Arbetsförmedlingen. Syftet är att informera om stöd som personen kan få av Arbetsförmedlingen i omställningsprocessen, vilket underlättar övergången mellan myndigheterna. Möten där flera olika aktörer deltar tydliggör aktörernas respektive roller och kan därigenom även öka individens möjlighet att förstå de beslut som fattas av Försäkringskassan.

Dessa möten har ökat, glädjande nog, men med tanke på Försäkringskassans åtaganden att ha sådana möten är siffrorna skrämmande låga. De borde vara 100% av alla avslag.

Vi bedömer härmed att sjukförsäkringen behöver mer än de utredningar som idag tillsats.
Vi förnekar inte att utredningarna behövs, men vi anser att de inte tar tag i systemfelen fullt ut. Sjukförsäkringen behöver en förståelse för konsekvenser, en bredare syn på dessa konsekvenser, en djupare insikt i vad som sker bakom fagra ord. För det är mycket fagra ord när man vill presentera sjukförsäkringen och det är avhumaniserade ord när ansvariga talar om alla de som nekats sjukpenning och det är förvränga ordbetydelser när Försäkringskassan tolkar lagar.

För att påverka behöver vi bli fler än ”bara” vi sjuka och våra anhöriga. Vi behöver väcka övrig befolkning och upplysa om verkligheten. Om ansvarigas ointresse för ordtolkningar och dess användare från myndigheterna fortsätter kommer vi riskera en total kollaps när systemen kraschar.

För oavsett myndigheters ord och bedömningar så påverkar sjukdomar, skador och annat alla levande individer. Siffror däremot är statiska, och därför måste vi se människan bakom siffran. För det är människan som är samhället.

Bild: 116omdagen

Annons


%d bloggare gillar detta: