År efter år går utan att vi ser några försök att på allvar ta diskussionen kring vad som felar inom sjukförsäkringen och Försäkringskassans agerande. Politiker pekar på varandra, undviker debatter, säger en sak och röstar omvänt och i valet 2018 undveks ämnet helt. Om sjukförsäkringen överhuvudtaget har påpekats de senaste åren så är att ”stupstocken” är minsann borttagen och att Försäkringskassan bedömer rättssäkert och enligt regler. Om man ser tabellen nedan så syns tydligt att ”stupstockens” frånvaro inte gjort sjukförsäkringen mänskligare eller rättssäkrare. Och det andra påståendet (om rättssäkerhet och enligt regler) vet nog alla numera att det är ett rent skitsnack.
Varje år är det tiotusentals som får avslag på sin sjukpenning under de mest horribla motiveringar och bedömningar. Varje dag är det människor som får uppleva konsekvenserna av att vi har en sjukförsäkring som inte bottnar i kunskap om människan, närtiden, samhället och hur vi påverkas både kroppsligt och psykiskt.
Dagens sjukförsäkring utgår medicinsk byråkrati, eller rättsmedicin som vissa kallar det, där ambitioner att kunna styra utvecklingen genom siffror är tydlig. Arbetslinjen är viktig ur många synvinklar, men för att den ska fungera gäller det att både ge och ta. Idag är det mest ett egoistisk röveri som pågår där människan får betala med sin hälsa, tillit och till slut vilja till systemet.
Vi respekterar att utredningar verkar vara något som synliggör problem på en nivå som inte är vana att lyssna på människan. De två utredningar vi sett resultaten av hittills, har tagit lång tid, och de belyser bara vissa delar av vad som felar. Grundproblematiken frångås eller anses lösas genom att man byter ord på vad som ska/hur bedömas vid exempelvis 180 dagar.
Vi blir inte hjälpta av att nya ord får tolkas av Försäkringskassan i sitt arbete med att uppfylla mål. Vi blir inte heller hjälpta av att nu att det arbete som Försäkringskassan bedömer att vi klarar nu närmare ska förklaras oh tydliggöras. Men det är absolut en bit på vägen.
Alla små steg uppskattas även om vi nog kan anse, med nuvarande Corona-situationen i minnet, att när viljan finns så går det att ändra på regler. Om än temporärt. Och det går att tävla om att ingen ska falla mellan stolarna. Och det går att hitta pengar. Allt handlar om en vilja. En vilja som vi anser inte på riktigt funnits, för att se och åtgärda en sjukförsäkring som i dagsläget sätter människor i ett oändligt lidande.
Försäkringskassan gick nyligen ut med att antalet sjukfall minskar i Sverige och nyanmälningarna likaså. Det låter vackert, men sanningen ligger långt ifrån deras förklaring och är allt annat än vacker. För betänk att under 2019 så var det rekordmånga som fick avslag på sin sjukpenning. 57 591 människor fick under 2019 veta att de var friska och således inte heller räknas som sjukfall. Inte konstigt att antalet sjukfall minskar om avslagen och nekandet till sjukpenning ökar. Det handlar väl om enkel matematik där man måste se hela mattetalet och inte bara en siffra för att se en lösning/konsekvens.
Att färre ansöker om sjukpenning igen vid avslag är ju positivt – om det inte vore för att alldeles för många gett upp och inser att det tar för mycket värdefull energi att försöka bevisa något för en myndighet som inte vill se. Många lever därför på sparpengar, familjen, lån, a-kassa och försörjningsstöd – om de nu inte förlorar hem och trygghet. De ansöker därför inte igen, för de inser det hopplösa. Men de borde inte känna så om vårt trygghetssystem var så bra som det framställs i media.
Många kan sedan inte heller ansöka om sjukpenning igen då Försäkringskassan ”nollat” deras sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Högst troligt har det här skett när Försäkringskassan bedömer att den sjuka är frisk, och Arbetsförmedlingen, dit den sjuke hänvisas, ser att det inte alls finns den arbetsförmåga som Försäkringskassan påstår och då måste enligt sina regler skriva in den sjuke på en kategori som gör att Försäkringskassan nollar SGIn då man inte varit arbetsför. Vems är felet?
I en svart/vit värld felar ingen, då deras regler är satta på detta vis, men moraliskt och etiskst vet vi vem som har skulden – och det är inte Arbetsförmedlingen eller läkaren. Vi har fått löfte av Försäkringskassan att få siffror på hur många de nollar SGI’n för varje år, men det verkar dröja. Vi läste dock i en av undersökningarna att det var i snitt 2.000 personer om året. Så 2.000 färre varje år kan söka om sjukpenning. Efter 5 år är det 10.000 färre som ställts utanför trygghetssystemen pga att reglerna och den moraliska kompassen inte funkar.
trygg, rättssäker och mänsklig sjukförsäkring:
• Låt läkarintygen vara styrande, inte bara vara rekommendationer som idag. Det är inte rätt att någon med okunskap om medicinska konsekvenser får makten att bedöma rätten till (ekonomisk) trygghet vid oförmåga att arbeta.
• Ingen ska falla mellan stolarna. Åtgärdas exempelvis genom att ett möte sker med den sjuke, dennes läkare, arbetsgivaren, FK och AF och där någon tar ansvaret för att den sjuk får stöd både ekonomiskt och rehabmässigt. Ofoget med att släppa den sjuke som om den vore pestsmittad och peka på att denne är någon annans ansvar är inte mänskligt, konstruktivt eller samhällsvänligt i längden. Ett outvecklat sätt att behandla människor på.
• Åtgärda senaste årens fantasifulla bedömningar. Låt de som avslagen eller indragen sjukpenning under de senaste åren få chans till en ny bedömning och retroaktiv rättning. Oavsett om fallen gått till rätten och fått liknande utfall där. Vi ser ju att rätterna idag alldeles för ofta verkar kopiera beslut utan att reflektera och granska.
• Sluta misstänkliggöra de sjuka. Ingen vinner på att vi förminskar, tystar och avhumaniserar en stor grupp människor. De fuskanklagelser och påståenden som poppar upp ibland är inte vetenskapligt underbyggda, utan mer en strategi för att dölja sitt egna ansvar. Vågar vi inte prata, lyssna och diskutera så sker inte heller någon utveckling och så kan vi inte ha det.
• Se sambandet sjukpenning – sjukersättning. Återigen enkel matematik där ansvariga fokuserar på en siffra och missar de övriga. Att siffersätta rätten till sjukersättningen och att bevilja rekordlågt antal sjukersättningar gör att de kronsikt sjuka hamnar i kläm. Och påverkar sjukpenningens siffror i längden.
• Rehab och förebyggande åtgärder. De som under åren fått återkommande avslag på sin sjukpenning är inte behjälpta av att det ska förebyggas och åtgärdas problem innan man blir sjuk. De behöver hjälp nu och inte bedömas utifrån situationer inte någon kan påverka i efterhand (än är tidsmaskinen inte uppfunnen). Inte heller alla blir sjuka av arbetet eller något som kan bevisas komma från arbetet.
• Se människan som mer än en arbetskraft. Man kan bidra till samhället på så många fler sätt och det borde värderas. Många har också en livssituation som påverkar hela måendet och att exempelvis kunna ta hand om sina barn borde vara en självklarhet. Men så är det inte idag. Försäkringskassan ska inte ta hänsyn till något annat än arbetsförmågan och därmed inte väga in bland annat familjeförhållande, bostadsort eller sysselsättning i bedömningen. Vi anser att det sättet att bedöma visar på att man inte respekterar medborgaren som människa, utan mer ser på människan som en maskin, en sak, en robot, som ska utföra sitt arbete och sedan ställas in i förrådet utan tillsyn, tills det är dags för nästa dags arbete. Är det konstigt att den psykiska ohälsan ökar?
Ge oss en
mänsklig, trygg
och rättssäker sjukförsäkring nu!
116omdagen.wordpress.com 