Detta ständiga ämne – läkarintygen. Genom åren har det framförts att läkarna är dåliga på att skriva intygen och att det är därför avslagen kommer. Undermåliga läkarintyg säger både Försäkringskassan och vissa politiker. Men är de så undermåliga? Vi undrar.
Självklart finns det de läkare som inte kan skriva ett intyg på ett sånt sätt som det försäkringsmedicinska kräver, men är det per automatik då fel bedömning som läkaren har gjort av patienten som fått ett intyg med en rekommendation till sjuskrivning? För det är vad systemet idag säger, läkarintyget ger inte sjukpenning, utan det är Försäkringskassan bedömningen av samma intyg som ger sjukpenning eller ej. Och den bedömningen är inte självklar som vi vet. Och vem är det som hamnar i kläm? Inte läkaren, inte Försäkringskassan utan patienten som är sjuk. Nu ska denne sjuke person bevisa att dennes arbetsförmåga visst är nedsatt och göra det samtidigt som totalpaniken över sin egna tillvaro med att få mat på borde mm inträffar. Utöver sjukdomen eller skadan som orsakar den nedsatta arbetsförmågan.
En läkare har genomgått en lång utbildning. Handläggaren på Försäkringskassan behöver inte ha någon utbildning inom medicin och vård. De behöver bara få lära sig grunderna i försäkringsmedicin och det området grundar sig inte på konsekvenser och andra mjukare värden som den mänskliga kroppen och knoppen behöver för att tillfriskna.
Därför finns de så kallade försäkringsmedicinska rådgivarna på Försäkringskassan. Konsulter vars arvode vi inte vågar fantisera kring. Ofta har de egna företag i det syftet och kollar man upp deras bolagsstatus så går det oftast väldigt bra att som urolog anse att en takläggare inte är medicinskt hindrad att klättra på tak med sitt brutna ben. Det är bara en tolkningsfråga som kan ge ”bevis” från att det i intyget står att personen kanske kan hoppa på kryckor till affären på gatuvåningen i dennes hus.
#116omdagen förstår inte hur det är möjligt att de utbildade läkare som dessutom undersökt, behandlat och vårdat patienten inte har större makt bakom sitt intygsskrivandet. Kompletteringar som sker anses inte tillföra ny information, bullshit säger vi, av Försäkringskassan som därmed avslår – på grund av intyget inte ger bevis för att arbetsförmågan är nedsatt. Ett moment 22 där man är väldigt chanslös som person och där läkarnas kompetens och kunskap förminskas till att inte betyda speciellt mycket. I många fall som vi läst om, och själva upplevt, är att handläggaren inte ens svarar oss när vi, eller våra läkare, vill få kontakt för att få veta exakt vad som felas vilket gör extremt svårt att tillföra den information som handläggaren anser sig sakna.
I de fall vi läst läkarintygen från de som nekats så ser vi inte hur en medicinskt kunnig person inte förstår konsekvenser i det som står beskrivet. Att låta försäkringstekniska termer ligga till större grund för bedömning av arbetsförmåga än vad de medicinska konsekvenserna egentligen betyder för människan är så kallt och kortsiktigt tänkt.
Vården är underbemannad och överhopad med arbete som det är, och många skulle få en enklare tillvaro om deras kompetens och bedömningar respekterades. Och människor skulle kunna få tillfriskna innan de återgår i arbetet. Ingen vinner på att få halvfrisk arbetskraft som kraschar efter en stund igen.
Så vi önskar att läkarnas kompetens och intygade efter undersökningar fick större makt över att få beviljad sjukpenning. Ge försäkringsmedicinen mindre kraft och ge mer kraft åt läkarnas intygade. Bägge kanske måste finns, men de måste samverka betydligt bättre ur en mänskligt perspektiv. För vi är människor, inte maskiner.
Vi önskar att läkarintygen får mer makt.
116omdagen.wordpress.com 