Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

Vi önskar att diagnosen var osynlig för Försäkringskassan

Under många år har Försäkringskassan i sin iver att få till sina mål från regeringen utarbetat vissa strategier. En av dessa är att gå hårt åt diagnosen som sjukskrivande läkare uppgett, istället för att bedöma den uteblivna arbetsförmågan.

De motiverar sitt avslag med att diagnosen är ifrågasatt, att diagnosen är ny och att de därför saknar underlag för den för att bedöma arbetsförmågan. Att läkaren efter sin undersökning mm gjort en bedömning av arbetsförmågan är inte väsentligt för handläggaren (i det här läget).

Vi undrar om inte läkarintyget skulle bli mindre förvirrande om inte diagnoserna fanns med överhuvudtaget, eller på något sätt var ”anonymiserad” för handläggaren. Att läkaren bara beskriver nedsättningarna och hur det påverkar arbetsförmågan.

Försäkringskassan ska inte ifrågasätta, ändra eller på annat sätt beröra den diagnos som är satt av intygsskrivandet läkare. Inte ens FMR, som ofta är där och ifrågasätter diagnosen, ska görandet utan ska hålla sig till sin uppgift som handlar om att tolka läkarintygets innebörd för handläggaren om denne inte förstår.

#116omdagen är en stor försvarare av källor och tyvärr är det ett privat mail som vi nu ska visa från och då kan vi inte länka till källan tyvärr. Men svaret kommer från en områdesansvarig på Försäkringskassans huvudkontor och lyder så här när vi för en tid sedan ställde frågan om diagnos:
”Försäkringskassan tar aldrig ställning till vilken sjukdom den försäkrade eventuellt lider av, det gör den behandlande läkaren. Försäkringskassan uppgift är att bedöma om och hur diagnosen påverkar arbetsförmågan och på vilket sätt.”

Det vi finner lite ologiskt i allt kring diagnos, arbetsförmåga, läkarintyg och bedömningar är att handläggaren inte behöver ha någon kunskap alls gällande just det medicinska och hur människan påverkas av olika faktorer i sitt mående. Varför ska en handläggare som inte ens kan kan bedöma arbetsförmåga utifrån angivna begränsningar från läkaren ha en diagnos. En diagnos som handläggaren kanske aldrig hört talas om.

Nu säger de ansvariga att handläggaren har de Försäkringsmedicinska rådgivarna (FMR) och Socialstyrelsens beslutsstöd som hjälp i det arbetet. Men varför? En FMR vet inte heller allt. Vi har sett exempel på hur en FMR som är diabetesläkare uppenbart inte kan tolka en PostCovid-19 eller ME-sjuks intyg, då FMR gett handläggaren frågor i retur som tydligt påvisar okunskapen. Handläggaren vet inget om diagnosen. Och Socialstyrelsen har inte tagit fram något beslutsstöd. För att okunskapen kring diagnosen är tydlig hos de som ska berättiga ekonomisk ersättning kan ju inte den sjuke behöva lida för. Man blir inte frisk för att andra inte förstår. Men så är det idag. Bara för att de stirrar sig blinda på en diagnos och glömmer se hur nedsättningarna och begränsningarna är beskrivna.

En diagnos behövs, men mest för vården och den drabbade, för att kunna hur behandlingar och förutsättningar för dessa ska beaktas. Men Försäkringskassan behöver inte diagnosen – eftersom det arbetsförmågan som ska bedömas och den är olika för person för person, även om de har samma diagnos. Så en kanske kan arbeta, en annan kanske inte kan arbeta. Allt beror på begränsningar och nedsättningar. Inte diagnos.

Vi önskar idag att det verkligen var och är arbetsförmåga, inte diagnos, som bedöms. Så är det inte idag, oavsett garantier från ansvariga, och det måste ändras omgående.

Myndigheten kan inte bolla olika argument som emotsäger varandra (dag-för-dag-försäkring och forskning finns inte kring diagnos) för att ”motivera” sina avslag. Okunskap ska inte ge grund för avslag.

Vi önskar att diagnosen är osynlig för Försäkringskassan eftersom den gör myndigheten blind för arbetsförmågan.

(Eller ge dem böter varje gång de ifrågasätter diagnosen på ett eller annat sätt. Då kanske de lär sig)



Annons


%d bloggare gillar detta: