”Det är bara att överklaga om man är missnöjd med sitt beslut” kan man höra och det ganska ofta, när någon berättar för att försöka påvisa systemfelen i sjukförsäkringen. Men alla vi som suttit där med att avslag från Försäkringskassan och orkat överklaga, inser att den processen varken är lätt eller rättssäker.
För att överklaga ett beslut måste man först överklaga till Försäkringskassans egna ”kontrollavdelning” om kallas OMP (omprövad). Där sitter handläggare, inte jurister, anställda av Försäkringskassan och granskar ärendena på samma sätt som första handläggaren. Alltså ytterligare en kontrollpunkt som Försäkringskassan har. Om vi inte missat någon så är dessa interna kontrollpunkter ganska många (handläggare-FMR-specialist-jurist) redan på ett ärende och nu tillkommer det ytterligare en alltså. Men den är inte till för den försäkrade då ändringsprocenten är cirka 7,7% (2020). (Varför är det ingen som ifrågasätter de allt fler kontrollenheterna och frågar vad de kostar…?)
Efter att ha väntat på OMPs granskning så kan man nu överklaga till Förvaltningsrätten. Äntligen! tänker många, och tror att där sitter det jurister som använder sig av lagarna, de som Försäkringskassan uppenbarligen tolkat på sitt sätt.
Men i Förvaltningsrätterna sitter det nämndemän. Ofta politiska tjänstemän ifrån landstingen om man kollar upp dem och de har sina partier i ryggen. Ibland kan det finnas någon som föredrar ärendet och den kanske har lite mer juridisk erfarenhet. Ärenden som ändras i Förvaltningsrätterna var år 2020 ca 14,3%. Det är en av de lägre ändringsprocenten de haft under de år Försäkringskassan redovisat de siffrorna i sina rapporter. 2009 låg den siffran på 25%. Och då har lagen varit densamma. Tanken svindlar när man tänker till kring det.
Om man nu som utförsäkrad orkar fortsätta sin överklagan, för att kämpa för sin rätt, så ska man nu överklaga till Kammarrätten. Men för att få sitt ärende dit måste man få prövningstillstånd.
För att få prövningstillstånd så ska ärendet ha vissa punkter att uppfylla: (och genom åren har vi märkt att dessa punkter är tolkningsbara)
• När kammarrätten är tveksam till om förvaltningsrätten dömt rätt.
• Om det behövs för att kammarrätten ska kunna bedöma om förvaltningsrätten dömt rätt.
• Om det är viktigt att kammarrätten prövar målet för att andra domstolar ska få vägledning inför framtida bedömningar av liknande frågor.
• När det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet, till exempel att förvaltningsrätten har begått ett allvarligt fel i handläggningen.
Läs här om hur Kammarrätten fungerar.
Punkt 2 är ytterst intressant…hur motiverar man den?
För att få en rättssäker sjukförsäkring så önskar vi att man även granskar de efterkommande rättsinstanserna och deras arbete. Följer de lagar och vilken påverkan har det politiska läget för deras beslut? Vilken kraft har ett beslut från Förvaltningsrätten eller Kammarrätten att få Försäkringskassan att se över sina tolkningar?
Idag känns det som att Förvaltningsdomstolarna/rätterna inte är till på riktigt för att verkligen se över att lagar och bestämmelser följs.Ett exempel är bara alla dessa många domar kring objektiva fynd (numera kallad även medicinska observationer mm) som gång på gång både avfärdats. Det verkar som att dessa domar och beslut är vatten värda – och varken Förvaltingsrätten eller Kammarrätten agerar på alla de ärenden som Försäkringskassan beslutat fel i. De låter många ärenden med det felet slinka igenom och spikar Försäkringskassan beslut om avslag.
Så varför invaggas befolkningen i att det ”bara” är att överklaga om besluten är felaktigt fattade? För vi kan inte riktigt se att den konsekvensen finns. För det första är det inte ”bara” att överklaga. Den processen är enormt energikrävande och sedan så är som sagt utslaget inte givet. Trots lagar. När man säger att det ”bara” är att överklaga och den försäkrade gör det, men ändå får avslag, så får den försäkrade ytterligare en käftsmäll i dubbel bemärkelse. Dels för att dennes ord om sin situation nu förminskas än mer, men även genom att man förlorar ytterligare tilltro till det rättssamhälle vi trodde att vi hade.
Vår önskan idag är att man verkligen går till grunden med rättssäkerheten genom att även ganska hur rätterna tolkar och använder sitt uppdrag och lagarna. Och som i alla våra önskningar så drar vi inte alla över en kam, för det finns sånt som fungerar och det finns sånt som inte fungerar. Men vi kan inte inte gå i tron om att allt fungerar, när det så uppenbarligen inte gör det. Alla vittnesmål från de sjuka och utförsäkrade ger gång på gång bevis för det. Vi kan inte strunta i deras berättelser och tro på saker utifrån något vi antar. Vi måste granska, ifrågasätta, omarbeta. Både för rättssamhällets skull men även får vår egna. För att man ska veta att man har rätten på sin sida – om lagen säger så. Det ger trygghet och stabilitet.
Vi önskar att alla rättsenheterna och rättsprocesserna granskas. Det måste till innan man påstår att sjukförsäkringen är rättssäker.
116omdagen.wordpress.com 