Vid sjukdom är det svårt att protestera och påvisa vad man anser är fel med de beslut och bedömningar man råkat ut för. Många vill protestera och demonstrera för att få andra att se vad som är fel, ruska om omgivningen och få dem att se problemen. Det är bra. Men få av de som är sjuka orkar eller vågar göra dessa demonstrationer.
Journalister söker ibland efter personer att intervjua och det är långt ifrån alla sjuka som vågar träda fram, och en frekvent återkommande fråga är om man får man vara anonym om man ställer upp.
Vi ser att det här med att inte våga bli offentlig med sin berättelse gör att sjukförsäkringen inte får den upplysning som omgivningen skulle behöva.
Att inte våga är en helt fullkomligt naturlig konsekvens av hur samhällets och myndigheternas fördomar mm dömer den som vågar att berätta. Klarar man att berätta så klarar man arbete…eller… Vi alla som är sjuka vet att exempelvis en intervju eller en demonstration får konsekvenser – efteråt – i vårt mående. Vi vill inte att få ett idiotiskt dömande också för att vi klarade en sak, just då.
Vi på #116omdagen är själva sjuka och drabbade och beroende av sjukförsäkringen och har genom åren fått många ”intressanta” upplevelser. Därav vår hårda strävan efter att få vara anonyma, vilket tyvärr anses vara något farligt av andra. Vi är dock ett gäng sängliggande svårt sjuka personer som aldrig träffats i verkliga livet, men genom internet så har vi kontakt och det är genom det vi även kan protestera och föra fram budskapet om att sjukförsäkringen brister och var. Genom era berättelser.
Alla era drygt 600 berättelser som publicerats hos oss har verkligen gett genomslag och påverkat. Ni märker kanske inte av det så mycket, eller hör om det, då vår protest av orsakerna vi nämner ovan inte är så offentliga och vi går mer på linjen att bearbeta politiker och Försäkringskassan. Det är inte 116 som är viktiga, det är alla som berättar och vad dessa berättelser avslöjar. Antigen genom oss eller media.
Men andra protester behövs också. Alla kan bidra på något sätt, om så bara för en dag eller två. Skriv din berättelse och skicka in till oss. Sprid berättelserna till era privata sociala sidor mm så att de som inte är sjuka får se och läsa. Skriv ett brev till politikerna själv. Kontakta media. Gå med i grupper och hjälp varandra, inte motarbeta. Om vi sjuka håller ihop, istället för hacka på varandra, så blir vi en mycket stark röst. Och vi behöver höras nu när äntligen sjukförsäkringen börjar diskuteras.
Vi önskar att era berättelser som skickas in till oss sprids.
Läs och sprid dem till vänner och bekanta. Dela på sociala medier och kanske skriv en rad om att även du är en av dessa. Vi önskar få in massor av nya berättelser till oss. Vi behöver ladda upp inför kommande säsong som kommer bli intensiv. Vi önskar berättelser från hur dagens sjukförsäkring fungerar. Har de nya regler påverkat avslagen och hur iså fall? Hur ser motiveringar ut idag? Bedömningarna?
Vi önskar att de som orkar och vågar kunde demonstrera.
Vi önskar att de som orkar och vågar berättar i media.
Vi önskar att de som är friska kunde hjälpa oss som är sjuka i våra protester. Vi behöver deras hjälp.
Med tron på att det lilla kan man ändå förändra något och detta något kan växa att bli stort. Förringa inte er egna betydelse i kampen mot en trygg, rättssäker och mänsklig sjukförsäkring.
Vi på #116omdagen värdesätter era berättelser och åtaganden enormt. För det är vi alla – tillsammans – som kan påverka. Alla era berättelser är starka bevis på ett stort systemfel i våra trygghetssystem. Glöm aldrig det.