* * * TRIGGERVARNING * * *
Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2019
Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
7 år
Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
EDS, diskbråck, psykisk ohälsa, ångest, kroniska ledsmärtor, stora kognitiva och somatiska svårigheter, 100%
Hur försörjer du dig nu?
Min mans lön, barnbidrag och vårdnadsbidrag
Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
Att det är inte så farligt med EDS, smärtor, lite psykisk ohälsa. Att det framgår inte nog bra om de kognitiva nedsättningarna trots att arbetsförmågebedömningar är gjorda.
Försäkringskassan anser att det finns arbete som jag skulle klarar av. Jag klarar ju av att ha barn med de svårigheter som våra barnen har, vara delaktig på läkarbesök, möten med mera, och det visar då att jag är fullt fungerande och kan mycket mer än vad min läkare skrivit.
• • •
Ingen ser mig, ingen vill träffa mig, ingen lyssnar på mig, förutom min läkare och mina stöd.
Försäkringskassan bestämmer allt trots att de inte ens träffat mig och de vill inte heller.
Jag fick en ny handläggare nu i år och samtidigt kom det ett brev från Försäkringskassan brev om att de kommer nog inte förlänga min sjukpenning, trots det ej funnit tvivel eller problem med det alla tidigare år. Arbetsförmedlingen säger att det finns inga jobb som skulle passa in i beskrivningen Försäkringskassan ger.
Det här förvärrar min psykiska och fysiska hälsa. Min värk är värre än någonsin. Jag har ångest nästan hela tiden nu. EDSen gör att tänderna faller sönder så munnen bara värker. Trött i huvudet, trött i kroppen,
Sover knappt/dåligt. Kroppen är så trasig att det mesta gör ont.
Jag glömmer bort att äta om inte min man påminner mig.
Jag kan inte stå, gå, ligga eller sitta längre stunder och jag har en sönderbränd hjärna och kommer ibland inte ens ihåg att jag är kissnödig, vad jag sa, vem jag pratade med, vad vi pratade om eller vad som sades. Jag glömmer bort saker, vad jag sagt/gjort, vad jag ska göra på väg till saken jag ska göra. Hjärnan är på paus.
Jag blir mer isolerad och isolerar mig själv. Vill inte vara en börda för andra. Vill inte att andra ska se hur illa det är och att det börjar bli värre.
Det ger mig ännu mer mörka tankar och undrar om det inte skulle vara bättre utan mig.
Ekonomin svider hårt. Jag har egentligen inte ens en stor SGI men det märks i våran plånbok. Men det som gör mest ont är att Försäkringskassan skriver om mina barn och mig som förälder utan ens att fråga mig hur vi gör eller om det ens ärjag eller om jag är själv som vabbar/möten/läkarbesök mm mm.
Jag älskar mina barn oavsett. Jag mår tillräckligt dåligt av att inte kunna leka, pyssla, baka, gå på bio, busa mm mm som jag gjorde förr. Så stor energi som går åt till att försöka hålla ihop inför barnen är nästan omänsklig för mig.
Jag kan ju ta hand om mina 3 barn (NPF, autism, CVI (hjärnsynskada) lättare utvecklingsförsening mm mm mm och jag kan ju vara delaktig på läkarbesök med de, vara med på t ex skolmöte, möten om dem mm. Trots att jag är aldrig ensam på möte/läkarbesök. Trots min man får lösa /göra det mesta. Då anses jag fungera bättre än en vanlig förälder, eftersom vi har barn med svårigheter. (står ungefär så Försäkringskassans beslut)
Trots det är min man som vabbar, han är med på alla läkarbesök, eller så är han själv för med barnet, jag har med mig en familjebehandlare som stöd från socialen och min man om han ej jobbar med på alla möten.
Min mor följer mig på alla läkarbesök som min man ej kan följa med på.
Min äldsta son hjälper ibland till med att hämta sina syskon från deras skolor för han vet att ryggen min inte alltid håller och att jag har ännu svårare höst och vintertid för då är värken konstant i alla leder. Han erbjuder att hjälpa göra mat, dammsuga, ta ut sopor bara jag kan säga hur han ska göra.
Ibland hjälper äldsta mig upp ur sängen på morgonen för jag kan ej flytta benen själv eller hjälper mig på med byxor/strumpor. Han hjälper till med konflikthantering som kan uppstå på grund av syskonen svårigheter och har en sån stor kunskap och förståelse för sina syskons svårigheter.
Min man förbereder middag och mellis, handlar, städar, tvättar, lagar maten, far på träningarna med barnen mm. Ja jag har blivit mer sjuk på grund av av att skolan inte sett mina barns behov, och att jag och min man har fått slita för att hjälpa och stötta barnen. Men om inte vi gör det, vad händer då?
Slitit så hårt att jag blivit mer sjuk bara för att få rätt hjälp och stöd. Och nu när vi och barnen kanske får det så sparkar Försäkringskassan ner mig. Min man måste jobba annars hamnar vi på gatan. Han får komma hem/stanna hemma och vabba för jag vet inte vilket skick jag är i eller blir under dagen. Ibland kommer min mamma och hjälper mig.
Barnen kämpar med sina svårigheter och vi kämpar för och med dom.Men enligt Försäkringskassan så om man orkar och klarar av barn med svårigheter, så kan man ta ett vanligt arbete utan problem.
Trots att jag inte ensam klarat/klarar av det. Men jag har inte och jag orkar inte det men för mina barns skull så måste jag det men med hjälp av andra. Jag själv hade aldrig klarat det ensam. Vi har fått/ får stöd av personligt ombud, BUP, Familjebehandlare, Barnmottagningen, Barnavårdscentralen, SRF, Skolsköterskan med flera
Jag står på kanten av ravinen och vet inte hur mycket längre jag orkar.
Det gjorde jag redan innan Försäkringskassan hotade med avslag men nu är jag ännu något steg närmare ravinen kant.
Min doktor säger samma sak och vill att jag ska få bli sjukpensionär för han tror inte att det här kommer sluta bra om jag utsätts för mer press/stress och den psykiska ohälsa jag har kommer förvärras om jag inte kan få ett lugn till att få läka med hjälp av vården.
Ett lugn som jag kanske skulle ha fått nu nästa termin då barnen kommer ha rätt till så mycket mer och de har nu rätt till stöd i skolan då de nu för 4veckor sen fått sina diagnoser på papper. Trots att skolan vetat om deras problem så krävs det att det finns på papper, men det är inte ens då säkert att de får hjälp få. Men jag och min man måste orka kämpa för våra barn oavsett hur jag mår fysiskt och psykiskt.
Skulle kanske ha fått möjligheten till ett lugn, som kanske kommer snart, då pedagogen som misshandlat mitt barn fysiskt och psykiskt nu har slutat på skolan. Vad skulle vi ha gjort där Försäkringskassan? Skulle vi ha struntat i våra barn? Skulle vi sett på när de blev så utsatta? För jag tror att alla föräldrar gör allt för sina barn även om man går under själv.
Har kämpat så att jag till slut blev så bränd att jag inte fungerar helt något mer. Men jag kommer aldrig få den möjlighet att läka utan att nån sparkar på mig. Ska vi lämna bort våra barn, eller vad vill Försäkringskassan att vi ska göra?
Jag valde inte min kropp med dessa svårigheter och barnen är mina barn.
Mina underbara barn som bara behöver lite extra kärlek. Varken de eller vi valde inte deras svårigheter, men vi skulle heller aldrig byta bort våra barn, oavsett vad eller hur tufft det än är.
Smärtorna och ohälsan är ändå kvar oavsett och har förvärrats på grund av Försäkringskassan. Det här påverkar mig och mitt mående, men även min familj – mest mina barns mående. Det påverkar mitt äktenskap, självkänsla, min känsla av värde, min ork, min livslust, mitt liv.
/NPF mamman
Har du mörka tankar eller självmordstankar?
Kontakta någon att prata med.
Känns det akut och outhärdligt ? Ring 112
Mind Självmordslinjen Telefon: 901 01Självmordslinjen drivs av föreningen Mind som arbetar för psykisk hälsa. Du som känner att du inte vill leva längre eller har någon närstående du är orolig för kan ringa, chatta anonymt eller ställa frågor via mejl. Telefonlinjen och chatten är öppen klockan 6 till 24, alla dagar i veckan. Chatten når du på mind.s
Jourhavande medmänniska Telefon: 08-702 16 80 Ibland behöver du dela dina upplevelser, tankar och känslor med någon som lyssnar. För dig som söker medmänskligt stöd på natten. Information om öppettider med mera finns på jourhavande-medmanniska.se
Jourhavande präst Ring 112 och be att få tala med jourhavande präst.Jourhavande präst är öppen för alla som behöver medmänskligt stöd på natten. Den som svarar har tystnadsplikt, vilket innebär att det ni pratar om inte får föras vidare. Du kan också vara anonym, om du vill. Det går också att skicka in ett digitalt brev eller chatta. Mer information finns på svenska kyrkans webbplats,
Anhöriglinjen Telefon: 0200-23 95 00 Behöver du stöd i din roll som anhörig eller närstående? Anhöriglinjen är en nationell stödtelefon som drivs av Anhörigas riksförbund. Du är även välkommen att mejla. Information om öppettider med mera på anhorigasriksforbund.se
Kyrkans Jourtjänst Telefon: 031-80 06 50 Att dela det svåra med någon gör skillnad. Du kan kontakta jourtelefonen eller SOS-brevlådan anonymt. De som svarar är vanliga medmänniskor som har tystnadsplikt och är utbildade att ge känslomässigt stöd i svåra situationer. Tystnadsplikt betyder att det du säger eller skriver inte får berättas vidare för någon annan. Du kan också skriva till SOS-brevlådan. Då får du svar inom 72 timmar. Inloggning samt information om öppettider med mera nås på kyrkansjourtjanst.se
Du är alltid anonym och flera av telefonnumren syns inte på din telefonräkning. (Källa: 1177)
Bild: Pixabay
116omdagen.wordpress.com 