Idag berättar en dotter om sin far som slitit hela sitt liv, och nu fått Polyneuropati, hälsporre, diabetes och enorm smärta i ryggen. Han fick avslag på sin sjukpenning 2016, och fick då flytta hem till dottern.
Min pappa diagnostiserades med Polyneuropati. Detta till följd av år av ett relativt dåligt leverne med alkohol, rökning och stillasittande arbete.
Men han har alltid jobbat och jobbat hårt! Både som egen företagare och senast som anställd. Pappa arbetade tills för några år sedan som utesäljare för ett hemlarmsföretag, vilket innebar att han gick runt en hel del i olika områden och besökte kunder.
Det började med en ond häl/fot och slutade med rullator. Det blev bara värre och till sist föll han ihop. Då fick han gå hem. Det här var när pappa fyllde 62 år.
Eftersom mamma lämnade min pappa i samma veva, fick han flytta hem till mig, för både Försäkringskassan och försäkringsbolaget nekade pappa ersättning, då han inte ansågs vara tillräckligt sjuk.
Jag var då själv vid tidpunkten ensamstående med två barn på 7 och 4 år, och så samtidigt tog hand om pappa med en inkomst på ca 32 000 kronor innan skatt och hyra på 9000 sek, bil/bensin, mat, pappas mediciner och räkningar. Jag gick i personlig konkurs.
Jag försökte prata med alla instanser och förklara läget. Pappa hade försörjt sig själv på sparade pengar i cirka 6 månader. När han inte klarade det längre och det inte någon annan som kunde hjälpa honom blev det jag. Jag fick svaret att det var hedervärt, men inget de kunde göra åt saken.
Nu är jag skuldsatt och betalar mycket ränta och amortering varje månad. Pappa har äntligen fått sin pension, dock inte så mycket, så han har inte råd att ersätta mina förluster.
Jag är född på 70-talet och uppvuxen med välfärden i Sverige. Idag är jag väldigt besviken – och rädd för att bli gammal och sjuk.
/Maskrosungen
Bild: Pixabay
116omdagen.wordpress.com 