Idag berättar maken Daniel om hans fru som har ME/CFS, POTS och hypermobilitet och plötsligt, efter 6 år utan problem, nekades sjukpenning 2015. Daniel trodde att det måste vara ett misstag, hans fru mer medveten om att det var hennes tur att nekas, trots alla sina kroniska nedsättningar.
Försäkringskassan fortsätter neka intyg efter intyg, trots att Förvaltningsrätten säger åt dem att de har fel. Om och om igen.
• • •
Suck. Vi tar det en gång till.
Malin har tagit del av Försäkringskassans övervägande och bett mig som ombud att skriva ner våra synpunkter. För sjätte perioden i rad.
Malin har varit sjukskriven sedan 2009-03-01. Under de första sex åren hade inte Försäkringskassan några problem med att godkänna Malins sjukpenning. Två olika handläggare godkände intyg för intyg. Totalt 27 stycken. Från sex olika läkare.
Efter sex års sjukskrivning nekades Malin sjukpenning av samma handläggare som tidigare godkänt 11 intyg. Intyg nr 28 från läkare nr 7 innehöll inte några objektiva undersökningsfynd. Det gick inte att bevisa med blodprov eller röntgen att Malins problem var verkliga.
Malins första reaktion var uppgivenhet, ”Jaha, nu är det min tur”. Jag som naiv make, som såg hur Malin påverkades av sin sjukdom, lugnade och sa att det måste ju gå att få dem att begripa det orimliga i detta. Det visade sig vara fel. Mycket fel.
Trots mina försök att resonera med handläggaren, som godkänt tidigare intyg.
Trots frustrerande samtal med avdelningschef och försäkringsspecialist.
Trots att många diagnoser saknar objektiva undersökningsfynd, vilket påpekats många gånger.
Trots att det enligt flertalet domar inte krävs objektiva undersökningsfynd, vilket påpekats många gånger.
Trots att Försäkringskassan säger att de respekterar Malins besvär.
Trots att arbetsförmedlingens handläggare, när han läste intyget vid överlämningssamtalet med Försäkringskassan, frågade vilka arbeten man ansåg att Malin skulle söka (”Det är ditt jobb” blev svaret).
Trots att Umeå kommun valde att använda intyget till att säga upp Malin från sin tjänst som arbetsterapeut eftersom det så tydligt framgick att hon inte kunde arbeta och fackförbundet ansåg att kommunen ”hade kött på benen”.
Trots begäran om omprövning till försäkringskassan.
Trots att Förvaltningsrätten gett Malin rätt i samtliga fyra fall som de hunnit behandla.
Trots att Försäkringskassan godkänt samtliga domar och betalat ut sjukpenning retroaktivt.
Trots att ytterligare tre läkare, på heder och samvete, intygar att Malin är sjuk och att hon är sängliggande 20-22 timmar per dygn på grund av sina besvär.
Fyra år senare skriver jag än en gång ner våra synpunkter. Undrar hur jag ska formulera mig denna gång för att de ska begriper det orimliga i att neka Malin sjukpenning. Det måste gå…
/Daniel
Bild: Pixabay
116omdagen.wordpress.com 