Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

”Det är obegripligt att Försäkringskassan inte kan bevilja mig sjukpenning, när samtliga experter är samstämmiga”

Vilket år fick du avslag på sjukpenning?
2015, 2016, 2017, 2018, 2019

Hur längre hade du varit sjukskriven när du fick avslag?
Tolv år 

Vad vill läkaren sjukskriva dig för och i vilken omfattning?
Fibromyalgi, depression, GAD, IBS, migrän, sömnstörningar, hypoteros, sannolik ME/CFS, 100%

Hur försörjer du dig nu?
Min partner försörjer mig och våra barn sedan 4,5 år.

Hur motiverar Försäkringskassan sitt avslag?
Det saknas objektiva fynd. Intygen baseras på min berättelse vilket saknar bevisvärde. Det är inte fastställt hur arbetsförmågan är nedsatt. 

• • •

Jag är en 44-åring som är mamma till två barn och gift med Patrik som också är här som mitt ombud.

Jag har en mångårig sjukdomshistoria. Det började redan i tonåren med huvudvärk och ryggsmärtor och har sedan dess eskalerat och utvecklats till depression, generaliserat ångestsyndrom, migrän, ibs, hypoteros, sömnstörningar fibromyalgi och ME (som bland annat visar sig som förlamande trötthet, yrsel, kronisk feber och smärta). Allt detta framgår av läkarintyg och läkarutlåtanden.

Jag har under åren genomgått alla tänkbara undersökningar och behandlingar, testat en stor mängd mediciner, varit på olika smärtkliniker, gjort flera olika arbetsprövningar, varit på olika praktiker, jobbat hel- och deltid, studerat, opererats ett flertal gånger, gått i flera terapier, haft olika former av samtalsstöd, gått i gruppterapi, tränat, ändrat kosten och gjort allt som står i min makt förmått få en bättre hälsa.

Långsamt har jag istället försämrats.

Idag är jag så sjuk att jag i huvudsak är hemmabunden, ofta sängbunden, med svåra smärtor och stor uttröttbarhet, konstant feber och influensasymptom, yrsel och illamående, ångest och nedstämdhet. Jag är avskuren från ett socialt liv och klarar inte av att sköta mitt eget liv, än mindre min familjs.

Många är de vårdgivare som mött mig, bedömt mig och intygat att jag har såväl fysiska som psykiska svårigheter och att jag helt saknar arbetsförmåga, samt att det heller inte finns chans till att återfå någon. De jag har mött är läkare, psykiatriker, terapeuter, sjukgymnaster, arbetsterapeuter mfl, alla medicinskt kunniga och experter på sitt område. Det är, enligt samtliga professioner som mött mig och bedömt min arbetsförmåga, ställt utom allt rimligt tvivel att jag inte klarar ett arbete, inte ens deltid, inte ens anpassat, inte ens de utopiska icke-existerande arbeten utan stress och låga krav som försäkringskassan ibland hänvisar till.

Därför menar jag att det är helt obegripligt hur Försäkringskassan inte kan bevilja mig sjukpenning när samtliga experter är samstämmiga. Det är felaktigt och oacceptabelt hur Försäkringskassan bortser från dessa bedömningar, och än värre hur de kan göra det utan att ha träffat mig eller ens prata med mig i telefon. Försäkringskassan har heller inte kommit till de möten som min husläkare, min psykiatriläkare, min kurator och min handläggare på arbetsförmedlingen kallat till, vilket ju hade varit en konkret chans för försäkringskassan att faktiskt få kunskap och information om hur situationen ser ut. Jag finner faktiskt inte ord för denna ignorans.

De 4,5 åren som gått sedan försäkringskassan drog in min försörjning har varit de värsta jag någonsin upplevt. Att oroa sig för det mest basala, sin försörjning är så oerhört krävande och djupt nedbrytande. Jag har under dessa år (ytterligare) blivit mer otrygg och jag får kraftig ångest av min situation. Jag gråter ofta och känner stor hopplöshet. Jag oroar mig starkt över hur jag över huvud taget ska klara mig ekonomiskt i livet. Min man försörjer hela vår familj i dagsläget, vilket gör mig helt beroende av honom för min överlevnad.

Min livssituation är helt ohanterlig. Jag klarar inte att vara i nuet på grund av oron och jag klarar inte att se framåt på grund av oron och hopplösheten. Jag har inget att hålla fast vid som är hoppingivande förutom min familj.

Jag vill inget hellre än att arbeta och fungera. Jag har så mycket vilja. Men så lite kapacitet. Jag har långsamt insett hur sjuk jag är och vilka begränsningar jag har, och arbetat med att utgå från de förutsättningar jag har idag. Jag vill bara kunna fokusera på det som faktiskt håller mig flytande. För att det överhuvudtaget ska gå måste jag ha ekonomisk trygghet och stabilitet för att fokusera på det allra nödvändigaste.

/Jonna

Bild: Privat



Annons


%d bloggare gillar detta: