Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

”Försäkringskassan anser att det saknas undersökningsfynd om mina psykiska begränsningar…”

Vilket år fick du avslag på din sjukpenning?
2022

Hur länge hade du varit sjukskriven när du fick avslaget?
Augusti 2021

Vad ville läkaren sjukskriva dig för?
Utmattningssymtom (UMS) och ångesttillstånd

I vilken omfattning ville läkaren sjukskriva dig?
100%

Hur försörjer/försörjde du dig vid avslaget?
Avslag 9/6-22. Lån från föräldrar.

Ansökte om AFA AGS-KL förmån men fick avslag även där, då en av förutsättningarna är att Försäkringskassan (efter dag 180 i sjukperioden) bedömer att man klarar av ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden och därför drar in ens sjukpenning. Enligt Försäkringskassan har min sjukpenning dragits in av andra orsaker, så som att mina begränsningar är självrapporterade.

Hur motiverar Försäkringskassan avslaget?
De undersökningsfynd som beskrivs i läkarintyget ger inte stöd för att mina besvär skulle vara så omfattande att de sätter ner min arbetsförmåga. Mycket av mina begränsningar anses som självrapporterade eller hämtade från tidigare sjukskrivning.

• • •

Efter en nära anhörigs bortgång samt destruktiva förhållanden på dåvarande arbetsplats, blev jag under sep. -19 heltidssjukskriven i utmattningsdepression och ångesttillstånd under tre månader. Jag gick typiskt ”in i väggen”, fick en panikångestattack på lunchen mitt på Möllan i Malmö, men plikttroget skulle jag kämpa mig tillbaka till kontoret. Upptäcktes i personalingången av en tidigare kollega som tog med mig till hens rum för krissamtal, då hen såg att jag var på bristningsgränsen. Jag eskorterades ut ur byggnaden, varpå de ringde en stund senare för att kontrollera om jag kommit hem ordentligt utifrån att jag var helt desorganiserad, hade talsvårigheter och minnesglapp. Efter en lång rehab var jag åter i heltidstjänst som utredande socialsekreterare inom Individ och Familj april – 20. Erhöll även samtalsbehandling, men skrevs ut då jag fyllde 30 år. 

Kort därefter deklarerades att organisationen skulle genomgå en omfattande omorganisation, som inte var till det bättre och resulterade i massuppsägning samt personal som larmade om stress. Jag placerades i en ny sektion, under ny sektionschef, ny förste socialsekreterare, nya kollegor, lokalbyte, nya rutiner och så hade pandemin slagit till. 

Började i april -21 få tillbaka flera av mina stressrelaterade symtom; så som koncentrationssvårigheter, blev snabbt utmattad, långsam i tanken, tappade ord, stress- och kravkänslig m.m.

I samråd med min arbetsgivare gick jag preventivt ner 50% i arbetstid för att förhindra sjukskrivning. Hade semester v. 29-32, med plan för uppgång till 75% efter ledigheten. När jag kom tillbaka var det kaos i flera av mina ärenden och jag arbetade långt över mina schemalagda timmar. Vilket jag fick korrigera för att inte få problem med Försäkringskassan.

Larmade till ledningen flertalet gånger att jag inte kommer hålla under dessa förhållanden och efter ett särskilt svårt klientmöte satt jag närmare en timme i tjänstebilen med panikångest, innan jag ens kunde köra tillbaka hemåt. Dagen efter kunde jag inte förmå mig komma ur sängen; hade yrsel, muskelspänningar och skakningar i händer, migrän, ljuskänslighet, ångest och en trötthet jag aldrig känt tidigare. Heltidsjukskrev mig i augusti – 21 och fick initialt flytta hem till mina föräldrar, då jag ej klarade basal omvårdnad. Sov bort 3 dygn!

När jag sen vände mig till vården för hjälp blev jag kort heltidsjukskriven för utmattningsdepression och medicinerad. Vid uppföljning ifrågasatte jag depressionen, då jag ej kände att jag uppfyllde dem kriterierna utan snarare kände mig dränerad – helt slut. Ifrågasatte diagnos och om det inte var utmattningssymtom jag hade samt önskade hjälp via samtalsbehandling. 

Fick som svar att ny evidens visar att man inte behandlar utmattning med psykoterapi, utan att man då ska arbetsträna. Hänvisade till arbetsterapeut, där jag fick tre träffar. Under tiden försämrades mitt mående och jag blev desperat. Vände mig på nytt till vårdcentral, men fick till svar att jag var ”för ung för att vara utmattad”. Efter rekommendation från en vän tog jag kontakt med en privat klinik, där startade en period av extremt undermålig vård och psykiskt lidande. Gjorde två IVO anmälningar, som de valde att inte handlägga. Fick till svar att om jag var missnöjd med vården hade jag ett egenansvar att byta, för det var något jag hade ork till. 

Kontaktade igen listad VC, men de vägrade ta emot mig ifall jag ej hade journalkopior eller remiss. Detta hade jag i månader efterfrågat från privatkliniken samt bett om att bli återremitterad till primärvården för behandling, vilket de ignorerade. Satt fast i ett moment 22, där jag inte fick någon hjälp. Samtidigt hade Försäkringskassan börjat larma om att de övervägde att avslå min sjukpenning. Fick under perioden 16/11-21 – 15/7-22 interimistiska beslut, då min vårdgivare bl.a. ignorerade Försäkringskassans kompletteringsbegäran. 

Genomförde även en arbetsförmedling via företagshälsovården, som tydligt förklarar mig som sjuk i utmattning och inte arbetsför mot befintligt arbete. 

Informerade Försäkringskassan att jag fått byta vårdgivare till en primär vårdcentral i annan kommun, för att få någon ordentlig vård – vilket de noterade. Jag skulle träffa en ny läkare för uppföljande bedömning just den 9/6. Läkaren satt med mig i timmar och skrev ett gediget läkarintyg samt remitteras mig omgående till deras psykosociala team på grund av UTMATTNINGSSYNDROM. Efter mycket kamp blev jag till sist korrekt diagnostiserad. Heltidsjukskrevs 9/6-11/9 -22.

En timme efter hemkomst från läkaren ringer Försäkringskassan och meddelar avslag (dock utan krav på återbetalning). De anser att det saknas undersökningsfynd om mina psykiska begränsningar, trots att jag har läkarintyg som bedömer mig icke arbetsför.


Förstår inte ens vad de konkret behöver för ”undersökningsfynd”? För det är väldigt svårt att inte självrapportera utmattning och ångest, då de ej går att ta blodprov på eller leva under läkarobservation. Har även levt med dokumenterad psykisk ohälsa sedan 23 års ålder, så jag vet när det är dags att be om hjälp och sätta ner foten. Jag berättar om ovanstående samt att jag har ett nytt läkarintyg och får till svar att jag i så fall får ansöka om sjukpenning på nytt, vilket jag gör.

En månad senare har jag inte hört något och ringer upp dem för att fråga hur det går med handläggningen. Då ligger mitt ärende fortsatt i kö, men de tog en notis om önskemål att ärendet hanteras skyndsamt.

Någon vecka senare ringer en annan handläggare och meddelar att jag inte kan ansöka om sjukpenning för en period då jag redan fått avslag (trots att jag gått annan information initialt), utan måste i så fall ansöka fr.o.m dagen efter avslag samt ansöka om omprövning för avslagen period. Jag ändrar muntligt min ansökan till den 16/7 och ber på nytt om skyndsam handläggning, då jag nu varit utan inkomst i över en månad och känner oerhörd ekonomisk stress.

Några dagar senare ringer Försäkringskassan igen och meddelar att jag måste göra en kompletterande ansökan om sjukpenning på fortsättningsnivå, vilket de glömt att meddela tidigare. Trots att de har all min information i tidigare ansökningar. 

Skickar in omprövningsbegäran för perioden 9/6-15/7-22 samt en arbetsförmågebedömning från oberoende läkare via företagshälsovård som tydligt bedömmer mig som icke arbetsför samt mina egna synpunkter. Där har jag i skrivande stund inte hört någonting. 

Ansöker om sjukpenning för perioden 16/7-11/9 – 22, men får till svar från Försäkringskassan att jag ansöker i följd för samma besvär som jag tidigare fått avslag för samt via annan vårdgivare. De anser mina begränsningar inte vara omfattande nog och baserade på självrapportering samt tidigare sjukskrivning. Försäkringskassan hävdar att mina begränsningar, men har man behövt byta vårdgivare pga brister i tidigare vård är det väl inte så underligt att de tar tidigare uppgifter i beaktning. Har man sedan varit sjukskriven i utmattning tidigare är även risken stor för att man blir det igen. 

I telefonsamtal med handläggare frågar jag om min arbetsförmågebedömning (AFB) inkommit för att styrka min sjukskrivning? Hen svarar att de inte fått in den, men att jag har till den 5/8 att inkomma med synpunkter. Förklarar att det bedömts av flera oberoende läkare att jag ej är arbetsför, vilket jag styrker med läkatintyg och AFB. Får till svar att Försäkringskassan anser sig ha ”tillräckligt med underlag för att fatta beslut”.

I syfte att öka kvalitén i beslut om sjukpenning gör de bedömningen mot normalt förekommande arbeten, dock har jag ETT ARBETE där bedömningen är att jag ej bör återgå då det inte kommer gynna mitt mående. Mot övrigt förekommande arbeten har jag inte ens fått chansen till arbetsprövning eller genomgå arbetslivsintroduktion. Jag ska istället återgå till 100% från en dag till en annan, vilket är bedömt skadligt.

Önskas undersökningsfynd för mitt mående får man ju observera det mot arbetsprövning. Försäkringskassan tar inte hänsyn till arbetsmarknadsmässiga, sociala eller liknande orsaker. Anser mig arbetsför samt att arbetsgivare ska vara beredd att ta emot mig. Detta helt utan rehab- eller återgångsplan. 

Jag kan inte heller på något sätt inkomma med synpunkter, då de håller det emot mig att vara ”självrapporterade”. Jag får inte möjligheten att komma någon vart i min återhämtning eller behandling, då jag måste ägna min sjukskrivning åt att försöka bevisa hur jag mår (utan att det blir självrapporterande).

Sen avslaget har det varit kraftig ångest, förtvivlan och en överhängande känsla av att vara misstrodd. Vet inte längre vad jag ska göra för att få en chans till att må bättre…

/ Socionomen

Bild: Privat



Annons


%d bloggare gillar detta: