Bedömningen av rätten till sjukpenning styrs av många olika redskap. Det syns genom variationerna i hur många som beviljas eller nekas. Ett tydligt exempel på ett sådant verktyg var sjuktal 9.0 som infördes sept 2015. Det regleringsbrevet och målet gav utslag väldigt fort (syntes nästan veckan efter) i hur många som nekades sjukpenning. Trots att lagen inte sa något om det här.
Tidigare så har Alliansens sk stupstock (bortre tidsgränsen) klagats över och då var det 110 414 människor som ”utförsäkrades” under åren 2009-feb 2016. Det var en katastrof utan dess like för mängder av människor och fortfarande se vi folk som tar upp det som exempel.
Med sjuktal 9.0 arten blev hiskelig och vi har nog aldrig sett så många som nekats sjukpenning någon gång. Under perioden okt 2015-slutet 2021 var det 306 550 som nekades sjukpenning eller fick den indragen efter minst en utbetalning av densamma. Det är en väsentlig skillnad som få talar om och vad som skedde – egentligen. För det handlade inte om rättssäkerhet och bättre handläggning. Det vet vi nu.
Sjuktalsmålet innebar att den som var deltidssjukskriven
blev en börda för måluppfyllelsen och skulle försvinna ur statistiken.
Hade du en sjukskrivning på 25% som är den lägsta du kan få så räknas du. Och räknas du så belastade du fel siffror. För sjuktalen skulle ju ner. Vi har tyvärr inte efterfrågat siffror på hur andelen heltid- och deltidssjukskrivningar ser ut för den här perioden och för perioden innan. Om det skiljer eller inte är inte bevisat med Försäkringskassansstatistik, men med tanke på de berättelser och de underlag vi fått ta del av så syns det en röd tråd. Det var alltid 100% avslag. Försäkringskassan bedömde full arbetsförmåga – oavsett vad läkaren skrivit i intyget – och därmed blev avslagen ansökan för sjukpenning ett verktyg för att nå 9.0.
Försäkringskassan var så förblindade av målet 9.0
att de missade att den partiella bedömningen.
Det var allt eller inget som gällde.
Inte rätt.
116omdagen.wordpress.com 