Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

#116omdagen

DIAGNOS: TABU

Helig. Skyddad. Okränkbar. Onåbar. Många ord kan beskriva den process som finns kring den så kallade Försäkringsmedicinska rådgivaren (FMR) som Försäkringskassan handläggare kan använda sig av som stöd vid bedömningen kring rätten om sjukpenning. Det är mot dessa som Försäkringskassan pekar, när alla påtalar att myndigheten inte har medicinsk kompetens mm. FMR är deras skydd mot omvärlden, och ändå så onåbara, hemliga och dyra. På så många sätt.

För er som inte vet vad en FMR är så skriver Försäkringskassan själva på sin hemsida: ”På Försäkringskassan finns cirka hundra försäkringsmedicinska rådgivare. De är läkare och hjälper våra handläggare att förstå medicinsk information från hälso- och sjukvården så de kan värdera informationens betydelse.”

Dessa FMR behandlas som små gudar av Försäkringskassan
och där vi alla uppmanas att dyrka och tro på dem i deras allsmäktighet.
Aldrig ifrågasätta.

Som alla gudar är även dessa helt onåbara och ingen får kontakta dem direkt för ett utvecklande och informativt samma. Inte ens ett enkelt samtal. Eller ens ett mail eller brev. Vi ska bara buga och bocka när en FMR med kompetens inom diabetes ifrågasätter en ME sjuks nedsättningar och tydligt uppvisar kunskaper som kan bakdateras till stora skandalforskningar (som blivit avslöjade) som startade 2011. Ingen uppdaterad forskning verkar finnas på plats hos merparten av dessa FMR och det gäller inte bara vid diagnoser som ME.

Vi kan likna deras agerande och medverkan i processen där handläggaren använder sig av en FMR som ett rättsövergrepp.

För tänk dig själv om du skulle bli utvärderad av en person som sa att du har grisfötter och en grön svans och därför får du inte äta mat på ett år för det botar dig. När du får bedömningen i din hand så har du nu enligt myndigheten ett val – du måste sluta äta. I din förtvivlan inser du att att utan mat kommer du inte överleva, så det kan knappast vara ett botemedel, för alla vet ju att mat behöver vi alla. När du nu vill påpeka det här till personen som uttalat sig om dig och därmed dömt dig, så får du veta att personen absolut inte får störas eller kontaktas. När du ber om ett andra utlåtande, från en annan person, så får du veta att det inte behövs då den personen du blivit bedömd av är kompetent och utbildad nog för att bedöma ditt fall. Du skickar bilder på dig, där det tydligt syns att du varken har grisfötter eller grön svans, till myndigheten för att påvisa hur fel de har. Du möts av en kompakt tystnad. När du äntligen får tag på någon så får du bara veta att ärendet är avslutat nu hos dem och du får överklaga om du är missnöjd.

I ett rättssamhälle borde det verkligen inte gå till på det här sättet.
Det borde inte finnas vissa personer/ämnen som är tabu,
speciellt inte när de har stor betydelse.

I övrigt rättsväsende så är en ”dialog” mellan alla bedömande och ”experter” en nödvändighet för att komma fram till ett rättvisande beslut. Men i processen med Försäkringskassan förnekas alla en avgörande dialog med en person som har bedömt och uttalat sig på ett sätt som dessutom oftast bryter mot dennes uppdrag.

Tabu från så många olika vinklar.
Inte rätt.







Annons


%d bloggare gillar detta: