Om man slår upp ordet hjärnspöken så kommer det ett antal ord som kan te sig ytterst intressanta såsom inbillning, fantasi, hallucination, inbillning, fantasifoster, chimär, gyckelbild, inbillad fara. Dessa ord har mycket gemensamt med fördomar och vanföreställning. Om vi ser till sjukförsäkringen så känns de här orden lite läskiga och omfattar tillstånd som betraktas med skepsis från många, speciellt från Försäkringskassan som efterlyser objektiva fynd, för att inte bedöma personen frisk och arbetsför.
Ändå är det här med hjärnspöken och fördomar något vi ser varje dag från de ansvariga för sjukförsäkring ge uttryck för. Vi tog upp ett sånt exempel igår (Tidöavtalet) som tillsammans med nya myndigheten som ska skapas, samt övriga uttalanden om arbetslinjen och bidragstak mm, ger oss en skrämmande insikt i att beslut skapas utifrån just dessa vanföreställningar.
Varför drabbas så många ansvariga av vanföreställningar och skulle de verkligen vilja jämställas med personer med det tillståndet? För om man läser på hur det medicinska ser på vanföreställning så framställs det som om en person tror sig vara förföljd och personen har ofta ha storhetsvansinne, är svartsjuk, att personen är styrd av andra. Vanföreställning förkommer främst vid psykiatrisk sjukdom där vanföreställningarna ofta fungerar som förklarande och sanningsenliga enligt personen. Försäkringskassan bedömer ofta att det så saknas objektiva fynd vid dessa sjukdomar och därför anses personen frisk.
Vi tror inte att någon av de ansvariga vill ha stämpeln/diagnosen vanföreställning,
men ändå ger de sig själva friheten
att sätta sina ogrundade uppfattningar på oss.
Varför?
Varför tjatar vi om det här med fördomar och hur politiker och de ansvariga på Försäkringskassan uttrycker sig? Vi kan anse att när det utmålas en felaktig bild, utifrån vanföreställningar och ogrundade uppfattningar, så sprids det okunskap som motverkar all form av utveckling. Och det drabbar människor.
Sjukförsäkringen behöver utvecklas. Inte bara via lagar och regler utan hur vi alla ser på de som råkar bli sjuka. Kan vi börja tala om hur ohälsan uppkommer och påverkar personen så förstår man vad som ska åtgärdas. Vågar vi prata med varandra istället för om varandra så blir det nog betydligt färre sjuka i ex psykisk ohälsa, ex vanföreställningar. För att våga måste fördomarna kläs av och blotta sin nedrigt och vi måste våga vara ärliga. Även med faktan som finns. Se bortom alla dessa hjärnspöken.
Fakta är inte revirtänkande.
Fakta är inte paranoid.
Fakta finns där.
Hjärnspöken finns inte på riktigt.
De är vanföreställningar som kan botas med fakta.
116omdagen.wordpress.com 