#116omdagen

”Jag kommer aldrig att glömma sveket från samhället”

Vilket år fick du avslag på din sjukpenning?
2020

Hur länge hade du varit sjukskriven när du fick avslaget?
Maj 2018 – November 2018, Maj 2019 – Juni 2020

Vad ville läkaren sjukskriva dig för?
Svår stress 2018, Utmattningssyndrom 2019-2020

I vilken omfattning ville läkaren sjukskriva dig?
50%

Hur försörjer/försörjde du dig vid avslaget?
Min dåvarande sambo försörjde mig och hjälpte mig med min räkningar.

Hur motiverar Försäkringskassan avslaget?
”Försäkringskassan bedömer att de nedsättningar som framkommer i det medicinska underlaget inte är av den omfattningen att de styrker att du har en nedsatt arbetsförmåga i förhållande till arbete som förekommer normalt på arbetsmarknaden. Försäkringskassan bedömer att de nedsättningar som framkommer i det medicinska underlaget inte är av den omfattningen att de medför att du inte kan klara ett arbete som inte är stressigt och med strukturerade arbetsmetoder och enkla instruktioner för att utföra en arbetsuppgift korrekt. Försäkringskassan bedömer därför att du har en förmåga att ta tillvara i ett normalt förekommande arbete.”

• • •

Jag var väldigt driven 50åring, fysiskt aktiv, cyklade 2-4 mil per dag, styrketränade på gymmet, gick stavgång flera km, dansade bugg.

Januari 2018 fick vi en ny chef efter gamla chefen gick i pension. Hade jobbat där sen 2003. Maj 2018 blev jag sjukskriven för svår stress. Jag tränade på gymmet varje dag under sjukskrivning och läste körkortsteori. I oktober 2018 tog jag körkort.
 
November 2018 vid friskskrivning antydde läkaren från företagshälsovården att om jag inte byter jobb blir jag sjuk igen. Jag började söka nytt jobb, men fick aldrig ens inbjudan på intervju. Jag sökte mig till högskolan 2019 och började läsa på distans parallellt arbete. Var livrädd att fastna i arbetslöshet. Det skulle gå bra att studera med bibehållen arbetslöshetsersättning under 20 veckor fick jag veta från Unionens A-kassan.

Slutade arbete januari 2020. Fick avslag på arbetslöshetsersättning på grund av att jag hade fått studiemedel 2019. Jag överklagade men under pågående process kunde ju inte söka studiemedel. Då sökte jag sjukpenning mars 2020. Jag hade ingen inkomst när jag fick avslag. Inringningsarbete på servering upphörde på grund av pandemi.

Efter jag fick avslag påbörjade jag annat inringningsarbete på träförädlingsfirma på heltid trots vårdens varningar om fara för min hälsa – hade 70 kronor på kontot. Min dåvarande sambo (nu min man) försörjde mig och hjälpte mig med mina räkningar, men han hade inte så bra ekonomi själv efter skilsmässa några år tidigare. Nu fick han ta hand både om mig och min vuxna son som utöver adhd och Aspergers syndrom hade även depression då.

Jag hade inga besparingar då under tidigare år hade jag hjälpt ekonomiskt både mina föräldrar i hemlandet och min son som pga sitt tillstånd fick avslag från CSN under studierna på universitetet. Hade lånat pengar både till att finansiera sonens studier och husbygge i hemlandet. 

Jobbade heltid på träförädlingsfirma april sen 75% till juli 2020 trots kraftig smärta i kroppen och enorma svettattacker. Fick nya besvär i handleder- hade så ont att kunde inte skala potatis eller hålla mobil i 5 min. Hade så ont i kroppen och särskilt höfterna att gå i trappan eller resa mig från en stol var mycket besvärligt. Gick på s k artrosskola i lokala rehab.

Juni 2020 gick ut min sjukskrivning och jag vägrade fortsätta vara sjukskriven- klarade inte kontakten med försäkringskassan. Jag överklagade in till det sista, men varje gång jag skulle överklaga blev jag så mycket sämre. Samtidigt kunde jag inte att låta bli att överklaga – varje avslag levde sitt eget liv i min hjärna dag som natt och höll på ta livet av mig. Så mycket ilska, besvikelse behövde bara komma ut och ta en form av något slags budskap. Jag hade startat en Facebook sida Snacka välfärd i Sverige för att dokumentera med korta inlägg, oftast som videodagbok.

Sommaren 2020 hände det ett par gånger att jag var nära köra in mötande lastbil. Driv att göra det var stark. Jag ville inte dö, men jag orkade inte leva livet som det var då.

Juni 2020 blev jag diagnostiserad B12 brist och remitterades till gastroskopi som jag fick februari 2021. Med samma vården tyckte sig vara färdig med min smärta och depressiva inslag trots att tillstånd förbättrades inte efter B12 nivåer blev normala.

Augusti 2020 fortsatte studierna och tog studielån även om jag visste att det kommer bli svårt att klara kraven för poängen. Försökte fortsätta arbete på träförädlingsfirman, men det gick inte längre. Då sökte jag hjälp hos privat vård. Jag vägrade sjukskrivas, men sökte desperat efter hjälp. Oktober 2020 fick möta en sjukgymnast specialiserad på psykisk ohälsa, som fick mig genast sluta all fysisk ansträngning och fokusera på rehabilitering.
Så småningom avtog min smärta och jag kunde börja försiktigt träna upp min fysik. Började med promenader på knappt 1 km som jag så småningom förlängde under tidsperiod av ett halvår.

Januari 2021 fick jag avslag för studielån då fattades det 1 poäng. Jag fick vara med i Stöd och matchning på arbetsförmedlingen och fick aktivitetsersättning. 

Jag fortsätte studierna på halvtid då jag var inte behörig på alla kurser, men formellt på heltid.
April 2021 fick jag äntligen napp på ett jobb på halvtid. Frågade arbetsförmedlingen om jag kunde vara kvar på stöd och matchning på halvtid. Det fick jag och jag började jobba. Jag ansökte om studieuppehåll på grund av hälsotillstånd. Jag hade överklagat igen försäkringskassans avslag och efter den ansträngningen gick inte längre att fortsätta läsa. Det tog totalt stopp i hjärnan. Jag prioriterade min nya halvtidstjänst och gjorde allt för att hålla mig kvar där.

Exakt en månad senare fick jag akut samtal från arbetsförmedlingen att de avslutar mitt deltagande i Stöd och matchning med omedelbar verkan. I och med att jag hade nu halvtidsarbete var jag ”inte prioriterad”.
Jag har fokuserat sen dess på att rehabilitera mig.

December 2021 krävde jag hjälp av arbetsförmedlingen- att få arbetsträna mig till arbetsförmåga på 100%. Först sade handläggaren attj ag var igen ”inte priroiterad”. Hon var otrevlig, men sen Jag skulle få det. Juni 2022 kontaktades jag av arbetsterapeut från arbetsförmedlingen som erbjöd mig att få arbetsträning på ett påhittat företag och lära mig arbete på lagret, köket mm. Jag tackade ja i hopp på aktivitetsersättning.

I augusti 2022 tänker jag dissa arbetsförmedlingen och i stället gå upp till 75% på mitt nuvarande jobb som ekonomiassistent fr o m oktober.

Har påbörjat en rehabiliteringsprogram på lokala vårdcentral för att träna upp fysiken som blev ännu sämre efter influensa december 2021 och covid januari 2022.

Att gå med på en sjukskrivning igen finns inte på min lista på grund av försäkringskassan- värsta myndighet man kan tänka sig. Jag håller hela tiden extra inarbetad arbetstid för att finansiera oförutsed kortare sjukdom.
Min lön räcker knappt till mina räkningar. Det är min man som står för allt annat. Behöver jag trosor eller strumpor får jag be honom att köpa.

Jag kan inte heller läsa eller minnas allt jag fick gå genom – jag förvärrade utmattningsymptom bara av det. Jag har en hel del rehabilitering och återhämtning kvar. Kan ta något år till minst.

Min man är min klippa och tillsammans håller vi oss över ytan. Men jag kommer aldrig glömma sveket från samhället.

/ Vita





%d bloggare gillar detta: