(Förlåt att vi använder oss av något som kan anses vara stötande för somliga, men tyvärr är ämnet sex något som får folk att reagera och vi måste få folk att reagera och agera nu.)
Inlägget här blir en fortsättning och ett sammanhang på vårt tidigare inlägg ”Varför nya förslaget om ”aktivitet” för att beviljas försörjningsstöd påverkar även oss sjuka”. Vi upplever nämligen det som nu sker som väldigt viktigt i hur regeringen och SD har en massiv kampanj där det talas om bidragsberoende och utanförskap, som ska brytas genom att sätta människor i arbete. Villkoren kan liknas vid arbetsläger och människorna ska uppfattas som viljeslöa och beroende. Vi framställs i stort som bidragsknarkande zombies och mindre värdefulla. Några som andra kan utnyttja.
Vi skulle vilja påstå att det man gör är att avhumanisera oss.
Avhumanisering är en propagandametod och psykologisk process som ofta används i krig där man gör sin fiende till mindre människa för att själv behålla kontroll och enklare kunna rättfärdiga sina onda handlingar. Om jag ser en fiende som mindre mänsklig blir det både lättare att inte känna sympati med den som drabbas eller skuld för det jag gjort. Uttalandena, inläggen på social medier och utspelen spelar en viktig roll för att kunna rättfärdiga den bakomliggande politiken. Avhumanisering används för att uppnå målet.
Ja, det gäller försörjningsstöd just nu, men ur vår erfarenhet, och med det som sagts hittills från sjukförsäkringsministern Anna Tenje i riksdagen och media, så är det bara ett första steg. Sjukförsäkringens förändringar är ju redan igångsatta av regeringen, men i smyg än så länge (vi skrev ”under attack”, ”karensutredning” och ”regeringens slår”) . Och många av oss sjuka som nekas tvingas söka försörjningsstöd eftersom vi blivit förnekade av både Försäkringskassa och Arbetsförmedling. Och man måste ju äta och betala sina räkningar.
Det centrala i sjukförsäkringen, och rätten till sjukpenning, är arbetsförmåga. Och med arbetsförmåga så menas det att du ska kunna försörja dig på ett arbete, vare sig du är frisk eller du är sjuk. Arbetsförmåga är också det som just nu framhävs i förlaget kring försörjningsstöd. Därför är begreppet arbetsförmåga otroligt viktigt även nu.
Att man ska kunna försörja sig på det arbete man utför måste ju innebära att man får tillräcklig lön för att klara boende, mat och övriga levnadskostnader. För annars blir man ju ”bidragsberoende”. Och där kan man ju undra vilken standard vi som land ska hålla på levnadsnivån. Är det i nivå med försörjningsstöd såsom andra tycks anse?
Om vi nu tänker på alla de olika avslagmotiveringar från Försäkringskassan vi sett genom åren, där arbetsförmåga har hävdats finnas för att personen klarar att gå 200 meter några dagar i veckan eller för att personen klarar att visats i offentliga miljöer en kortare stund. Vilka pengar får personen för detta och är ersättningen så hög att den kan försörja personen?
Och glömde inte Försäkringskassan att personen har ett stort antal till nedsättningar som sammantaget ger en helt annan bild än av någon som klarar att sitta i en biosalong någon gång i månaden eller leka med sitt barn i parken ibland?
Att ha ett arbete innebär att man inte klarar något någon gång då och då. Du måste prestera varje dag, flera timmar per dag, dag efter dag. Månad efter månad. År efter år. Hur är det arbetsförmåga att man lyckas skriva ett inlägg på sin blogg eller Facebook? Hur är det arbetsförmåga att visa sin kärlek till sin partner?
Vad händer om vi blir tilldelade arbetsförmåga
och därmed blir nekade sjukpenning
för att vi klarar att umgås med vänner, gå på bio,
åka på semester med familjen eller
lära oss något roligt på läkarens rekommendation?
Läkaren vet att man inte har arbetsförmåga för att man klarar en sak ibland, vi vet det också. Men när vi blir anklagade av Försäkringskassa, regering (+SD) och andra runt omkring oss att vi klarar ett arbete på grund av dessa saker så isolerar vi oss i ren självbevarelse. Vi måste skydda oss själva och vår hälsa.
Vi motas in i utanförskapet, där psykisk ohälsa ligger runt knuten och lurar.
Så vem är det egentligen som skapar utanförskapet,
men skyller på andra?
116omdagen.wordpress.com 