Varför är media så tysta?

Under de år som #116omdagen har funnits har det inte varit en enda partiledardebatt i media/TV som diskuterat sjukförsäkringen och dess konsekvenser.

Däremot har vi sett samma ämnen om och om igen. Det har blivit ett smalt medialt fokus idag, där inte hela vårt samhälle verkar vara lika mycket värda. Vågar man säga så utan att vara bitter?

Men att det nu sedan 2008 varit regler som kallas rehabiliteringsregler utan att ha något med rehabilitering att göra är bara det anmärkningsvärt och det förvirrar de som inte inte är insatta. För det låter ju bra.

Att det sedan 2011 varit så att ett läkarintyg skrivet av en utbildad läkare som undersökt och träffat patienten förlorat sin viktighet och numera är en rekommendation för den icke medicinskt utbildade handläggare på Försäkringskassan, som har order uppifrån att få ner antalet sjuskrivningar, är helt horribelt.

Det kommer högst troligt bli än värre med tanke på de utredningar som Tidöpartierna stoppat, och de utredningar som skiftat fokus från att se hur man lättare ska förstå den komplexa sjukförsäkringens regler till att det inte alls det är något som behöver tas hänsyn till.

Om man läser Moderaternas motioner i ämnet så finns där förslag om att utöka Försäkringskassans makt över bedömningen av arbetsförmåga genom att de ska utbilda läkarna i ämnet. Och de läkare som inte håller måttet ska kunna hindras från att skriva intyg till sin patient om behovet uppstår. Försäkringskassan ska även kunna göra oanmälda hembesök för att stävja ”fusket”. Helt i linje med Tidöpartiernas övriga förslag och samhällets ökande krav och bestämmelser på att ange de som inte passar in och förminska de med verklig kunskap. Där den som skriker högst anses ha rätt.

När Annika Strandhäll var socialförsäkringsminister så startades #116omdagen just med ambitionen att lyfta sjukförsäkringen och det ur ett perspektiv där människan var i fokus. Vilka konsekvenser ett skevt och lögnaktigt samtalsklimat får för både samhället och individen. Vi ruttnade helt enkelt på att så fort någon modig person berättade i media om sin situation så blev det motangrepp från ansvariga, både i regering och på Försäkringskassan, och där den personen inte ansågs vara värd att lyssna på för det var ett enskilt fall, det var en person som bara var besviken över att ha fått avslag på sin sjukpenning, att det var en person som inte förstod (bättre). Vi fick höra gång på gång att rätt människa får rätt till försäkringen och det gjorde att personen utmålades som fel och mindre värd, en fuskare.

Men hur många enskilda fall behövs det innan alla andra vaknar?

Vi som lever skuggan av sjukförsäkringen dagligen vet hur illa den är och hur illa retoriken från olika ansvariga är. Det pratas och vinklas ord där det alltid utmålas att individen är den som har fel, är fel. Men det ageras ännu hemskare faktiskt och ibland till och med tvärtemot vad man lovat och lovat. Men det köper alla de som inte vet. För de vet inte. Orden låter ju så ”bra”.

Det har blivit en stort klyfta mellan oss som lever i sjukförsäkringen och de som bestämmer. Och klyftan känns som den växer. Sjukförsäkringen berör alla människor och alla människor kan bli skadade eller sjuka. Man väljer inget sånt. Att påstå att det behöver motiveras eller annat för att få sjuka att börja arbeta är bara en ren och hemsk fördom som visar hur lite man litar och respekterar andra människors strävan och vilja.

Och under alla dessa år är media så tysta så tysta. Varför?

Det kan inte ha undgått alla dessa journalister att sjukförsäkringen är full av systemfel där rättssäkerheten för hela befolkningen är satt ur spel. Där politiska mål är viktigare än att bedöma en arbetsförmåga ur dess riktiga perspektiv som ger en hållbar och långsiktig hälsa.

Media kan inte ha missat att det är de sjuka som får skulden för att arbetsgivaren inte har tillräckligt god arbetsmiljö eller inte uppfyller sina åtaganden.

Media kan inte heller ha missat att vi har en myndighet som ifrågasätter diagnoser trots att de inte har någon som helst rätt att göra så. Försäkringskassan får inte ändra, ifrågasätta, förneka eller strunta i diagnosen. Diagnosen kan endast sättas av läkare. Försäkringskassan ska endast bedöma arbetsförmåga.

Media kan inte ha missat att våra förvaltningsrätter, som består av politiska nämndemän, har glömt sin roll och bränt upp lagboken. För även förvaltningsrätterna har under dessa år helt blint gått på Försäkringskassan egna påhitt om att objektiva fynd måste finnas för att få sjukpenning. Rättsosäkerheten går alltså längre än till en myndighets agerande. Så glöm det där med ”att det bara är att överklaga”… För det är rent ut sagt skitsnack!

Media kan inte ha missat att det år 2020 var över 74.000 personer som nekades sin sjukpenning. På ett år! Det motsvarar 194 personer varje dag. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag… 194 avslag varje dag. Hur kan media ha blundat för det här?

Är vi sjuka inga som räknas? Är inte vi viktiga?
Är inte våra familjer viktiga, våra anhöriga, våra barn?

För ett avslag på sjukpenningen berör mer än en person. Det är fler som drabbas. Och i längden även förtroendet för samhället och hela dess struktur.

Det är dags att media rapporterar om bland annat sjukförsäkringen och dess konsekvenser. Ni kan inte förvägra allmänheten den upplysningen om ni vill kalla er för journalister, reportrar eller vad ni nu kallar er.

Och ja, vi är riktigt förbannade och besvikna på er. Det här är ett svek mot era medmänniskor. För vem som helst kan drabbas.

Låt oss alla tillsammans motverka okunskap och fördomar. Vågar ni?

Vi efterlyser alltså ett gräv. En serie som upplyser om de olika delarna som brister. En seriös rapportering. Vi sjuka vågar granskas för vi har inget att dölja, men vågar andra inom sjukförsäkringen att granskas?

(Vi har kvällspressen på bilden då det är något de flesta kan relatera till, men vi vänder oss till alla inom media)

Och för er som anser att SVT’s Uppdrag Gransknings serie om Försäkringskassan belyste ämnet, så kan vi hålla med. Men det var en otroligt liten, smal och vinklad ljusstrimma de gav. Inte alls ett gräv som visade hela sjukförsäkringens kollaps.