Sjukförsäkringen behandlas som en no-go zon och det är något #116omdagen inte kan acceptera
för varje dag så drabbas mängder av människor av systemfelen och deras berättelser förtjänas att höras.

Här kan du läsa deras berättelser, skicka in din egna berättelse om du själv är drabbad eller känner någon som nekats sjukpenning.
Dela också berättelserna så hjälps vi åt att belysa problemen för fler.

”Det Försäkringskassan skrev till mig var helt verklighetsfrånvänt”

Vilket år fick du avslag på din sjukpenning?
2020

Hur länge hade du varit sjukskriven när du fick avslaget?
180 dagar

Vad ville läkaren sjukskriva dig för?
Depression, utmattning, ångest, PTSD, sömnsvårigheter (kan sova max 2-3 tim/natt), smärtor.

I vilken omfattning ville läkaren sjukskriva dig?
100%

Hur försörjer/försörjde du dig vid avslaget?
Har just nu lite sparade pengar samt att mina föräldrar hjälper mig med räkningarna.

Hur motiverar Försäkringskassan avslaget?
Försäkringskassan skriver att de anser att jag inte är sjuk såsom jag och min läkare skriver i intyget för det finns inga medicinska bevis för det, och därför bedömer de att jag kan arbeta igen.

• • •

Efter en jobbig separation som innebar hastig flytt till annan ort och nytt arbete så orkade min kropp inte längre av stressen jag levt så länge med. Allt som hänt bara forsade över mig och jag mådde fruktansvärt dåligt mentalt i samma veva då jag fick avslaget från Försäkringskassan. Att läsa vad de skriver, gjorde att mitt mående förvärrades ytterligare och mitt förtroende för myndigheten och att samhället fanns där som trygghet fick mig att tvivla på så mycket. Det Försäkringskassan skrev till mig var helt verklighetsfrånvänt. Måste vara fel person de skrev till.

Det som blev min fasta och trygga punkt var, och är, mina föräldrar, min läkare och min psykolog. Tack vare dem så insåg jag sakta att Försäkringskassan inte var riktigt kloka och efter att ha läst bland annat här på 116omdagen så insåg jag att jag inte är ensam, som det kändes i den stunden jag fick avslaget.

Idag kämpar jag med mitt mående. Min mamma har tagit över allt pappersarbete och jag svarar inte längre i telefon på okända nummer, med risk för att få något från FK som triggar igång min ångest igen. Min nya arbetsgivare hade verkligen inte behövt ställa upp såsom de gör, men de är helt underbara och mina stunder jag tittar in till dem blir alltfler och roligare. Vi pratar nu om att jag kanske ska börja arbeta lite smått igen då jag känner att förtroendet för dem är starkt och lusten och orkan alltmer infinner sig. Det är mina sömnproblem och den lättväckta PTSD’n som kan ställa till det, men vi tar en dag i taget.

Så mycket som löser sig när man för en dialog och utgår från människan istället för att vara en stelbent, döv myndighet som Försäkringskassan. Jag känner en enorm tacksamhet till min närhet som hjälper, och vi alla inser att Försäkringskassan förlorat sin roll, sitt förtroende, sin betydelse. Jag tänker i alla fall berätta för varje person hur jag blivit behandlad. Alla borde berätta.

Hur mina ärenden går hos Försäkringskassan går numera vet jag inte, eftersom min mamma har kontakten. Men än så får jag inget utbetalt. Mamma säger att hon förstått att sånt här kommer att ta tid och att hon är glad att jag slipper prata med dem. Mer får jag inte veta.
/Anna

Bild: Pixabay