Sjukförsäkringen behandlas som en no-go zon och det är något #116omdagen inte kan acceptera
för varje dag så drabbas mängder av människor av systemfelen och deras berättelser förtjänas att höras.

Här kan du läsa deras berättelser, skicka in din egna berättelse om du själv är drabbad eller känner någon som nekats sjukpenning.
Dela också berättelserna så hjälps vi åt att belysa problemen för fler.

”Det spelar ingen roll vad man kompletterar med” 

Vilket år fick du avslag på din sjukpenning?
2020

Hur länge hade du varit sjukskriven när du fick avslaget?
Minns inte men kanske två-tre år?

Vad ville läkaren sjukskriva dig för?
Recidiverande depression, ångest och social fobi + senare fysiska symtom (trötthet).

I vilken omfattning ville läkaren sjukskriva dig?
50%

Hur försörjer/försörjde du dig vid avslaget?
Jobbade halvtid och sen gick AFA in och betalade istället för Försäkringskassan i sex månader. Får a-kassa, än så länge. 

Hur motiverar Försäkringskassan avslaget?
Om man sammanfattar alla avslag: Att jag klarar ett normalt förekommande arbete med arbetsuppgifter som inte ställer stora krav på kognitiv förmåga eller att hantera stress och fatta beslut, i en arbetsmiljö som inte kräver att jag har mycket kontakt med människor, utan för mycket ljud och ljus. Ett lättare fysiskt arbete där jag kan variera min arbetsställning utifrån behov. i en lugn och anpassad miljö som inte ställer höga krav på stresstålighet, beslutsfattande och att bibehålla koncentration och uppmärksamhet under längre stunder och där jag kan arbeta i egen takt.

• • •

Jag blev diagnostiserad med recidiverande depression, ångest och social fobi. Fick sjukpenning i över ett år trots att Försäkringskassan bedömde mig mot hela arbetsmarknaden. Plötsligt fick jag avslag, utan att ha blivit bättre! Inga kompletteringar ändrade Försäkringskassans bedömning. Hade även fysiska symtom som kompletterades via hälsocentralen. Utredning påbörjad för misstänkt ME/CFS.

Avslaget, att jag redan jobbade över min egentliga förmåga och alla måsten och krav som jag inte orkade med eftersom jag inte klarade att gå upp i arbetstid (överklaga avslagen ensam, kontakta sjukvården för kompletteringar, skriva in mig på arbetsförmedlingen, söka jobb jag vet att jag inte kommer klara, aktivitetsrapportera, skicka in massa papper för att kunna ansöka om a-kassa, fylla i kassarapporter, rehabmöte med jobbet m.m.) resulterade i att jag blev sämre.

Jag gick ner från 4 timmars arbete som jag kämpade med och egentligen inte orkade med ens från början och som gjorde mig sämre och sämre, till 2 timmars arbete som jag till slut inte heller orkade med, till idag heltidssjukskrivning, förmodligen med ännu ett avslag att vänta då det inte spelar någon roll vad man kompletterar med. 
Det värsta är att jag kommer bli sämre och sämre.

Att Försäkringskassan inte förstår att för hög belastning mot för vad man klarar gör en sämre. Det enda hoppet är att få igenom sjukskrivningen så jag kan få börja lyssna på min kropps signaler och hitta nivån för vad min kropp orkar med. Innan jag inte orkar mer. 

Klarar man inte ens att städa eller diska, tvätta eller knappt ens värma/laga mat, ta hand om sig själv och att duscha en gång i veckan eller ta sig upp ur sängen och har en aktivitetsförmåga på 1-3 timmar om dagen så är det helt orimligt att Försäkringskassan ska bedöma att man kan jobba heltid, oavsett arbete.

Försäkringskassan måste börja ta sjukdomar på allvar och att inte tvinga sjuka att gå över sin förmåga innan fler blir ännu sämre eller tar livet av sig på grund av hopplösheten när man inte orkar med kraven som tvingas på en. Står det tydligt att aktivitetsförmågan är bedömd till så låg som 1-3 timmar om dagen så måste de acceptera det. Då kan de räkna ut själva att efter att ha klivit upp, klätt på sig och ätit frukost och lyckats laga/värma mat under dagen så räcker inte dom där 1-3 timmarna till mycket mer. Definitivt inte till ett heltidsarbete på 8 timmar. 

/Orkar inte mycket mer nu